Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1940 - Myntverket och skiljemyntbehovet, av Alf Grabe - De termodynamiska grundbegreppen, av Sven Svantesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
operationen och därpå verkande faktorer har
hållbarheten av stansarna ökats från ca 70 000 mynt per par
till i genomsnitt 250 000 st., vilket medfört betydande
tidsbesparing och starkt ökad nettotid för
präglings-pressarna. Dessutom hava såväl de större som de
mindre präglingspressarna delvis omkonstruerats
och utförts med högre precision. Resultatet har
blivit en ökning av produktionen från 120 mynt per
minut till 165, dvs. med ca 35 %. Genom den
ökade precisionen har också kunnat införas att en
man kan sköta 2 pressar och i undantagsfall till och
med 3.
De anförda exemplen må vara tillräckliga för att
antyda några av de utvägar som anlitats. År 1939
uppsattes tvenne nya och moderna kallvalsverk,
varvid valsningshastigheten ökats från ca 20 meter per
minut till 40 m/min. Samtidigt har genom
valsverkens grövre konstruktion antalet stick kunnat
nedbringas och i vissa fall även glödgningar kunnat
inbesparas.
Myntverket arbetar i dag med t. o. m. något
mindre arbetsstyrka än år 1927, men produktionen är
mångdubblad. Ännu återstå emellertid en del
planerade rationaliseringsåtgärder att genomföra, särskilt
avseende material transporterna, men då dessa
åtgärder fordra relativt stora ändringar i byggnaden
kunna de endast långsamt genomföras med hänsyn till
faran för driftsavbrott.
Den stora frågan är nu, om de genomförda
åtgärderna skola visa sig tillräckliga. Tecken tyda på, att
det innevarande året kommer att bli oerhört
påfrestande. Att genomföra några mera genomgripande
utvidgningar i de gamla 1850-tals-byggnaderna låter
sig emellertid icke göra, och skulle verket i
fortsättningen visa för liten kapacitet torde intet annat
medel återstå än att resolut bygga ett nytt myntverk.
Men den saken bör knappast diskuteras i nuvarande
situation. Yi få väl dras med svårigheterna så långt
det går och sedan — ja då bliva kanske de förhatliga
"kotiorna" den enda utvägen. Låt oss dock hoppas!
De termodynamiska grundbegreppen.
En konstruktiv kritik.
Av SVEN SVANTESSON.
Sammanfattning.
För den, som ur gängse litteratur vill söka en
grundlig förståelse av den termodynamiska
vetenskapen, vänta stora svårigheter. Dess definitioner
och allmänna begrepp äro ofta oklara och bristfälliga.
Då därtill kommer att knappast någon författare
använder sig av samma beteckningssätt för identiska
begrepp eller variabler samt olika matematiska
representationssätt förekomma, torde en mild kritiker
med allt berättigande kunna påstå, att ett tillstånd
av oreda råder.
Med det föreliggande har författaren velat giva en
impuls till en tingens bättre ordning. De reversibla
och irreversibla förändringarna ha noggrant
definierats med därför lämpade beteckningssätt och
ekvationer. I samband därmed lia viktigare s. k.
maximala och minimala funktioner definierats. Utgående
från dessa har funktionen entropi utvecklats och
entydigt definierats. Gängse felaktig uppfattning av
denna funktion har påvisats.
A) Den första huvudsatsen.
Enligt första huvudsatsen är
EB — EA = AE = Q — W-, (1)
där AE uttrycker energiinkrementet vid en
förändring från tillstånd A till B. E är en tillståndsvariabel,
dvs. AE bestämmes helt av tillstånden A och B, och
dess värde är således oberoende av den väg som
förändringen tagit. Q = från omgivningen absorberat
värme och W — på omgivningen uträttat arbete
kunna antaga olika värden beroende på den väg som
förändringen tager. Således kunna Q och W ej anses
som eller behandlas som tillståndsvariabler, om icke
bestämt angives, vilken väg förändringen åsyftas
taga.
Av speciellt intresse för termodynamikens
teoretiska behandling äro gränsfallen för en potentiellt
nyttig arbetsprocess möjliga vägar — den
irreversibla och den reversibla förändringens vägar.
Om dessa vägar kunna entydigt fastställas och vi
beteckna våra så att säga oegentliga funktioner,
absorberat värme och uträttat arbete, för den
irreversibla förändringen med små bokstäver och för den
reversibla med stora bokstäver, kunna vi för sagda
gränsfall utan tvetydighet behandla dessa som
egentliga tillståndsvariabler och skriva:
för den irreversibla förändringen
AE= Aq — Aw= Aq — PAV (2)
för den reversibla förändringen
AE—AQ—AW (3)
och allmänt
E — q — w—Q — W. (4)
B) Maximala och minimala funktioner.
Ett av de viktigare begreppen i den
termodynamiska begreppsläran är det maximala arbetet,, som i
det följande definieras i samband med de logiskt
associerade begreppen minimalt arbete, maximalt och
minimalt värme, maximalt nyttigt arbete eller
nettoarbete.
Med en irreversibel förändring menas en
förändring, som får fritt förlöpa mot sluttillståndet, dvs. mot
av detta bestämda värden å tillståndsvariablerna. En
irreversibel förändring är därför alltid antingen isobar
eller isochor, aldrig isoterm i den stränga
bemärkelsen "genomgående konstant temperatur", men väl må
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
