Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När sats skall uttagas för ett språng, bjuder sportsmannased
att först rycka några försvarliga steg tillbaka — och professor
Joad börjar för sin del i antiken. Språngbrädet finner han i
vältalaren Thrasymachos’ beryktade tes i 1:a boken av Platons
Politeia. Enligt denna tes är all s. k. samhällsmoral och rättvisa
allenast uttryck för den »starkares fördel» och sedlighet något
för oss mänskliga varelser onaturligt, stick i stäv med våra
instinkter påtrugat oss av »lagen».
Denna Thrasymachos’ frimodigt maktfilosofiska och i grunden
rättsnihilistiska lära återvänder sedan med jämna mellanrum i
den mänskliga tankens historia. Den ligger bakom läran om
samhällskontraktet. Den reser taggar och borst hos Thomas Hobbes.
Den förnyas av Bernard Mandeville, i »Bifabeln». Den
återkommer i bländande litterär utstyrsel hos Friedrich Nietzsche. Och
för så vitt det gäller endast den faktiska, empiriskt förverkligade
moralen, omfattas den även av Joad själv. Med fördel kan den
enligt hans mening utsträckas också till religionen. Gudomen
själv, påpekar hans text, framstår som det hittills mest
verksamma instrumentet, då det gäller att »trygga iakttagandet av
en vandel, gagnelig för den starkare». Åtminstone håller detta
streck »i fråga om det stora flertalet av de gudar, som ha
figurerat i historien». Hos en maktcyniker som Napoleon står därför
att läsa, att man måste sörja för, att kyrkogolven hållas
tillgängliga för envar och att det icke får kosta fattiglappen många
slantar att få böner lästa vid sin grav. För sitt personliga
vidkommande är professor Joad även övertygad om, att kristendomens
världssuccé till en del beror på dess överlägsenhet i detta
avseende. »Den förhärligar svagheten», skriver han, »och känner
medlidande med misslyckandet; dess himmel förbehålles åt den
undergivne och försagde; dess helvete åt den härsklystne och den
övermodige.» Med utnyttjande av mera tidsenliga kulisser och
av slumkvarterens requisita framföres tanken ytterligare så:
»Alldeles som den människovänlige fabriksägaren bryter den
revolutionära udden av fattigdomen genom att utdela kol och filtar
till offren för en svårartad industriell kris, på samma sätt befordrar
prästen undergivenheten genom att inskärpa måttlighetens,
saktmodets, osjälviskhetens, rättskaffenhetens och förnöjsamhetens
plikter. Dessa dygder skapa goda arbetare och välbärgade
arbetsgivare.» Men därför utgår religionens budskap, menar Joad, ej
heller till, utan från den rike! Det uttalar, vad som är fördelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
