Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttagelser och tabeller grundade kurvor, beräkna deras
framtida förlopp — allt förutsatt, att inga hämmande eller
förryckande omständigheter blanda sig i leken. Det heter ju även, att
ett skälvande grässtrå kan röja vindens styrka och riktning; på
liknande sätt borde man från vissa s. k. »tendenser» i det
närvarande kunna skissera ställningar och förhållanden i det
tillkommande. Men i en blink kastar vinden om — och där står man med
sitt grässtrå och sina kalkyler!
Den fråga, som av den italienske tänkaren berörts för
samhällsvetenskapernas vidkommande, kunde med samma berättigande
och liknande risker ställas för de religiösa och moraliska
värderingarnas del. Så har även skett. I ett berömt arbete,
»L’irreligion de l’avenir», har den franske diktarfilosofen Jean-Marie
Guyau sökt att för det religiösa livets del ur premisser i det
förflutna och närvarande utdraga slutsatser för det tillkommande.
Och i en välskriven volym har dessa sista år en engelsk tänkare,
C. E. M. Joad, bestigit trefoten och vedervågat en rad
förutsägelser för de moraliska värderingarnas område (»The Future of
Morals», London 1936).
Företaget kan tyckas dristigt och pretentiöst. Men stämman i
boken talar ingalunda med oraklets vanliga anspråksfullt
högtidliga och gåtfullt dubbeltydiga vändningar. Tonfallen äro helt
stämda efter den intelligentare vardagskonversationens krav.
Ibland spela de över i den spefulla malicens röstläge; någon gång
hårdna de till en torroligt konstaterande hjärtlöshet. Författaren
betecknar sig också själv som en »medelålders rationalist» — och
redan där ligger en borgen mot ungdomlig översvinnelighet i
framställningen. I själva verket visar det sig oavvänt vara
Vettets — kanske mest det misskända Vettets — intressen, han
företräder gentemot samtidens våldsmystik och våldsdyrkan.
Hans kulturspådomar avse heller icke århundraden och
årtusenden — så som t. ex. Nicolai Berdjaevs eller Oswald Spenglers.
Joad nöjer sig med att profetera på kortare sikt och för några
årtionden i sänder. I gengäld hinner han bevittna händelsernas
faktiska gång. I bokens 2:dra, nu föreliggande upplaga — dess
första såg dagen 1924 — kan därför professor Joad personligen
nagelfara sina spådomar. Han kan peka på bekräftelserna och
beivra misstagen. En siare, som på detta sätt, vid behov, slår sig
själv på fingrarna, träffar man icke var dag. Icke minst dessa
omständigheter medverka att göra hans framställning bestickande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
