Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och önskvärt ur det besuttna fåtalets synpunkter. — Vem
föranledes icke här att tänka på bestämda ställen hos Friedrich
Nietzsche, med vars moralteorier professor Joads i många stycken
visa sig befryndade? Å andra sidan tillgodogöra de sig
uttryckligen ur-versionen av denna intresselära, sådan den utan
hämningar förkunnas av vältalaren Thrasymachos i hans filosofiska
envig med Sokrates. Man står inför en ny variant av det mera än
tvåtusenåriga temat.
Emellertid rymmer enligt Joad denna maktfilosofiska
fördelsteori en dubbel innebörd. I första hand bestämmer den flertalets
moral såsom ett sådant välförhållande, som främjar de fås
intressen. Detta anger dess mest handgripliga mening. I andra hand
tillförsäkrar den detta framgångsrika fåtal det sociala anseende
och goda rykte, som allmänt aktas som dygdens belöning. I
framgången ser också lycksökaren Thrasymachos värdekriteriet par
excellence. Så till vida framstår detta brushuvud från Politeias
1:a bok som den mest eldige bekännaren av den åskådning, vilken
inom svensk filosofi av Hans Larsson betecknats och bekämpats
som fortunalism. Eller som Joad kort och frappant formulerar
samma princip: »patrioten» är rebellen, som lyckas, »rebellen»
patrioten, som misslyckas. Det blir i båda fallen Fortuna,
utgångens nyckfulla gudinna, som bestämmer vedermälet och dömer
den ene till segerkransen, den andre till hjulet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
