Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 / 54 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Politik och politiker i U. S. A. Av Eric Cyril Bellquist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall kunna ske under 1940 års
kampanjer. Om detta visar sig
omöjligt, torde läget för partiet bli
kaotiskt.

Det som under tiden tilldrager
sig det största intresset bland
republikanerna är den personliga
styrkan och attraktionskraften hos
en handfull män, som för
närvarande befinna sig i strålkastarljuset.
Enär partiet tycks tro sig sitta inne
med åtminstone en chans att välja
president i november, har det nått
den punkt, då det bedömer
utsikterna med hänsyn till speciella
kandidaters slagkraft. Man önskar
en man, som kan kapitalisera det
som anses vara »trenden», den
organiska vägen bort från New Deal.
Det skulle dessutom önska en man
med en egen positiv, personlig
dragningskraft. En
presidentkandidat bör ha en nästan
universell »appeal», men brister det, bör
han ändå äga en fond av popularitet i ett visst hänseende bland stora
väljargrupper. Denna dragningskraft kan vara geografisk, i det att
det kan erbjuda en direkt fördel att nominera en kandidat från en
sådan »pivotal» stat som New York och Oliio, d. v. s. en stat där
partierna äro ungefär lika starka och vars elektorstal är starkt nog
att kunna bli utslagsgivande. Dragningskraften kan också bestå däri,
att den nominerade kandidaten representerar en betydelsefull
ekonomisk strömning. För närvarande sätter partiet sin lit till Arthur
Vandenberg, Thomas Dewey, Robert Taft, Arthur Jones, Styles
Bridges, Charles McNary och Owen Roberts.

Senator Vandenberg.

När jag lämnade Förenta Staterna, hade senator Vandenberg utan
all fråga tagit ledningen bland de republikanska kandidaterna. Han
är 55 år gammal och har varit senator för Michigan sedan 1928.
Han är en erkänd talare och åtnjuter ett visst anseende för sin
bildning; han har sålunda utgivit ett par arbeten om Alexander
Hamilton, den framstående politiske författaren från George Washingtons
tid och unionens förste finansminister. Han bar aldrig tvekat att uttala
en politisk mening, och som hans åsikter sällan svänga för långt åt
höger eller vänster från centeruppfattningen i ekonomiska frågor,
har hans ställning stadigt stärkts och han är för närvarande sitt
partis starkaste man i överhuset. Han har anpassat sig efter
senatens bekanta »camaraderie», och han har visat att han med
framgång kan bilda och leda en koalition av republikaner och
anti-new-dealarna bland demokraterna. Förespråkarna för Vandenberg hävda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>