Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Politik och politiker i U. S. A. Av Eric Cyril Bellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekostnad av sammanhållningen inom det demokratiska partiet, vars
splittring redan tycks vara lika svår och irreparabel som det republikanska
partiets alltsedan trettio år tillbaka.
*
Om vi så övergå till republikanerna, är situationen knappast
ljusare för dem. Från rent republikansk partiståndpunkt skulle det
vara fördelaktigare att låta Roosevelt få en tredje period och hålla
honom i karantän i Vita huset samt bedriva en lika effektiv
opposition som partiet utvecklat sedan 1938. Republikanerna ha nämligen
ingen ledare, som skulle kunna ernå mycket större makt som
president än Franklin D. Roosevelt. Verkligt kallblodig republikansk
visdom skulle låta Roosevelt fortsätta hän mot politisk senilitet, medan
partiet i kongressen såsom hittills skulle medverka vid
lagstiftningen, för vilka demokraterna så länge de äga majoritet i senaten
sannolikt ändock inför folket skulle få bära hundhuvudet. En sådan
politisk visdom tycks emellertid vara för intellektuell för att bli
bestämmande, ty man kan inte förmoda att det nuvarande
republikanska ledargalleriet, som är alltför passionerat och makthungrigt,
skulle ha anlag för dylika beräkningar.
Liksom det demokratiska partiet just nu har det republikanska
sedan några årtionden tillbaka haft två rivaliserande fraktioner.
Detta förhållande har inte ändrats i dag. Sålunda har oppositionen
som främsta stridsfråga att ta ståndpunkt till om det skall hålla fast
vid en mer eller mindre traditionell konservatism eller om det skall
söka en medelväg och öppna sin famn för den moderata liberalism,
som partiets progressiva element redan hylla. Att återgå till att bli
en reaktionär höger skulle enligt min mening blott betyda att
partiets pengar åtginge till begravningskostnader. Ty om en
republikansk kandidat försökte omvända landet i starkt accentuerad
högerriktning skulle det amerikanska folket, så länge senaten vore
demokratisk och så länge en föryngrad och kraftfullare Roosevelt stode
utanför ämbetet men vädjade till opinionen, blott skriva slutet på
det republikanska partiets historia. En republikansk centerpolitik
återigen, som lutade mera åt klar progressism och ägnade sin
valkampanj uteslutande åt att inhamra den hittillsvarande extravagansen
och faran för statsskuldens stegring, skulle säkerligen vinna framgång
här och var. Vid sidan av frågan om den politiska ideologi, som
oppositionspartiet alltid ställes inför, har den internationella
spänningen åvälvt republikanerna en inre partipolitisk tvistefråga, som
de antingen snart måste likvidera eller taga upp vid primärvalen i
vår. Två så framstående republikanska presidentkandidater som
Vandenberg och Taft ha intagit motsatta ståndpunkter under
debatterna om neutralitetslagen. Ledaren och biträdande ledaren för
republikanernas grupp i senaten, McNary och Austin, ha på liknande
sätt och t. o. m. än bittrare bekämpat varandra. Republikanerna
hoppas, att de inrikes- och utrikespolitiska frågorna skola kunna hållas
i sär hos folkmeningen och att en utjämning av tvistefrågorna i övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0059.html
