Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 / 55 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Politik och politiker i U. S. A. Av Eric Cyril Bellquist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han skulle kunna ernå ett gott
samarbete med en senat, där
majoriteten oundvikligen måste bli
demokratisk. Och denna förmåga till
samarbete med en så sammansatt
senat är ganska oundgänglig för
en republikansk president, som
skulle väljas i november.
Vandenbergs uppgift som president skulle
— paradoxalt nog — bli att
förmäla sin vördnad för
centralismens fader Alexander Hamilton
med den motvilja mot centralisering
av makten, som han tillägnat sig
alltifrån New Deals tillkomst. Han
har accepterat principen om
samhälleligt ansvar för samhällelig
välfärd, däri inbegripet sådana
nymodigheter som sociallagstiftning, men han är misstänksam mot och
förgrämd över New-Dealmetoderna. Han och Bacon, en förutvarande
ledamot av representanternas hus för New York, bära ansvaret för
republikanernas oppositionsstrategi under de senaste två åren,
vilken mestadels varit mycket framgångsrik. Strategin har gått ut på
att underkasta lagar och förslag en expertgranskning i syfte att så
vitt möjligt fullkomna de delar därav, som kunna betraktas som
sunda, men att stjälpa återstoden. Denna strategi har byggt på
principen, att ett partibetonat frontangrepp mot alla New-Dealåtgärder
utan konkreta motförslag vore värdelöst såväl från lagstiftare- som
från partisynpunkt. Ehuru senatorn sålunda har visat
utomordentligt stor politisk fallenhet och allra minst är en för presidentämbetet
omöjlig Don-Quixotefigur, saknar han dock sannolikt något av vad
man skulle kunna kalla »mass appeal», i det att han är en smula för
värdig både i klädsel och som talare. Vidare ledde Vandenberg
striden mot presidenten när det gällde neutralitetslagstiftningen och blev
då besegrad. Om den isolationistiska opinionen skulle vinna ökad
utbredning, komme Vandenberg logiskt att bli republikanernas
kandidat, men om folkopinionen fortsätter att stödja Roosevelts
synpunkter på utrikespolitiken, gjorde oppositionen rätt i att stanna för en
annan man än Vandenberg.

Thomas Dewey.

Nyligen hållna »public opinion polls» tyckas placera Thomas
Dewey, den unge och eldige distriktsåklagaren i New York, i täten
för republikanernas »hopp», och den 1 december tillkännagav denne
också att han eftersträvade kandidatur. Ehuru blott 37 år gammal
är Dewey en första klassens begåvning, och han torde vara
fullständigt i stånd både att förstå tidslägets krav och att på ett klart och
verkningsfullt sätt ge uttryck för sunda slutsatser. Han är en viril
och elegant uppenbarelse med ett smittande leende, om vilket man
t. o. m. sagt att det vore det bästa bland republikanska dignitärer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>