Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Svensk idealism. Av Hugo Odeberg - Algot Werin: Svensk idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
svensk idealism
Av professor HUGO ODEBERG, Lund
Det har funnits en tid, då religion och kultur voro på väg att ingå
en syntes i vårt land: det var den svenska idealismens tid. Den
kännetecknades av, att kristendomen med sina källflöden befruktade
bildningen och bildningen i sin tur gjorde kristendomen, åtminstone
delvis, tillgänglig för tanke, hjärta och fantasi. Men utvecklingen
bröts: bildningen blev materialistisk, och kristendomens källsprång
tillstängdes av en rationalistisk teologi. Idealismen hör nu det
förflutna till. På frågan »finns det en svensk idealism» måste, såsom
Algot Werin1 säger, svaret bliva: »det har i varje fall funnits». Men
om än den svenska idealismen tillhör en redan svunnen tid, är det
icke så säkert, att dess tid är förbi. Den hade ett för djupt grepp icke
blott om den svenska bildningen utan även i den svenska folksjälen
för att dess verkningar ännu skulle vara uttömda. Det gives tecken:
man kan icke misstaga sig på det intresse, som en kongenial
framställning av idealismen väcker, ej heller på den omedelbara aktning
och tillgivenhet, som en människa inger, vilken bär idealistens
kännemärke i nutiden. En sådan kan visserligen icke inordnas i den
nutida värderangordningen, han kommer på något sätt utanför, men
han står dock, i likhet med den fattige konstnären eller diktaren, över
både penningfursten, kyrkofursten och statsmannen.
Werin ger sig icke in på någon kulturkritik, avger inga
värdeomdömen om den tid som avlöste den svenska idealismens. Hans bok är
välgörande fri från ali polemik. Författaren har helt koncentrerat
sig på att skildra några av idealismens förgrundsgestalter. Man
skulle kunnat om hans författarskap använda ordet inlevelse, om
icke i detta ord låge tanken på en möda att försätta sig ifrån en
livssfär till en annan. Någou sådan möda synes icke föreligga för
författaren. Han lever redan i den livssfär, som han vill skildra. Därför
verkar det, som om det icke berett honom någon möda att träffa det
väsentliga, och att uppdraga de stora linjerna.
Den av bokens tolv uppsatser som kanske mest koncentrerat och
åskådligt återger författarens syn på den svenska idealismens
insats är den, vars titel hämtats från Tegnérs bevingade ord: »Nu står
parnassen i den kristna kyrkan» (sid. 102—131). Författaren låter
här den svenska idealismen ha sin rot i det möte mellan antiken och
kristendomen, som ägde rum redan vid kristendomens första
framträdande. På grund av detta möte mellan antik och kristendom hade
1 Algot Werin: Svensk idealism. C. W. K. Gleerup.
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
