Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Överklassens ansvar. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar HeckscJier
tetspolitik. Opinionsbildningen har fått präglas av en småviktig.
magistral uppfattning av det världshistoriska skeendet, under det
att våra egna livsproblem aldrig klargjorts för det svenska folk,
som dock skulle vara »herre i eget hus». De stora ekonomiska
organisationernas arbete har icke inriktats på att förbereda oss på
en omläggning av det ekonomiska livet, vilken nu synes vara
ofrånkomlig.
Blicken går ofrivilligt till den gamla överklass, som under
efter-krigsåren fått uppbära så mycket förakt och så många glåpord.
Är den kanske bättre skickad att taga ledningen? Knappast. Om
man spottar på en sten tillräckligt länge, så blir den våt.
Ämbets-manna- och företagarklasserna ha till stor del vänt sig bort ifrån
det offentliga livet. Det är otänkbart, att de, som med avsikt
hållits borta från ansvaret och makten under de goda tiderna, skola
stå färdiga att gripa in, när det blir svårt; det är omöjligt att
hänvisa folket att samla sig kring ledare, vilkas auktoritet under
årtionden undergrävts genom en delvis tyvärr berättigad, men
delvis falsk och illasinnad kritik. Och för övrigt går det icke att vrida
klockan tillbaka. Vårt folk är oanfrätt; och det är ännu ej
slutgiltigt konstaterat, att den nya överklassen är oförbätterlig.
Problemet är för övrigt internationellt. I alla västerländska stater
saknas, liksom hos oss, ett ledareskikt med klart medvetande om
sina plikter. Det finnes för framtiden blott ett att hoppas: att våra
främsta skola växa med uppgiften; att det skall bli slut med
småsintheten och avunden, slut med kortsyntheten och
bekvämligheten, men framför allt: slut med publikfrieriet. Kanske är det
icke uteslutet, att den hållningslöshet och den brist på moraliskt
mod, som kännetecknat de grupper, vilka togo ledningen efter det
förra världskrigets olyckor, skola försvinna i det nya krigets
måhända än hårdare prövningar. Medvetandet om insatsens
ofantliga storlek kan möjligen skapa en hittills okänd respekt för
spelets betydelse, och erfarenheterna av liur illa det kan gå, om man
inte gör annat än avlyssnar folkviljan, kan aktualisera kravet på
en verklig ledning även för dem som hittills icke insett dess
betydelse. Den dag vår nya överklass medvetet och avsiktligt
utsätter sig för impopularitet för fosterlandets skull, den dagen må
vi hälsa som begynnelsen till bättre tider.
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
