Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Svensk idealism. Av Hugo Odeberg - Algot Werin: Svensk idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
den västerländska bildningen blivit klassisk på samma gång som
kristen. »Vårt högre skolväsen vilade på den förutsättningen att
antik och kristendom läte sig förenas till en enhetlig åskådning.
Grekiska och latinska auktorer lästes jämte de kristna, de voro erkända
på ett annat sätt än vanliga profanförfattare. Det är inte underligt,
att de genomsyrade kulturen och att sålunda det hellenistiska
inflytande som redan den äldsta kristendomen var utsatt för fortsatte
genom tiderna ... Aktuellt var problemet särskilt för generationer som
sett antika ideal upplivade av nyhumanismen ocli kristna av
nyromantiken. Särskilt starkt levde det för de tre stora diktare Tegnér,
Runeberg och Rydberg, som alla hade den klassiska bildningen i
blodet.»
Det är alltså i den klassiska bildningen, i den bildning, som fotar på
antiken, som den svenska idealismen vill söka en syntes med
kristendomen. Detta kan till en början synas vara en ganska självklar sak,
men den kan icke nog betonas: genom antiken, på vilken den
västerländska kulturen vilar, skulle kristendomen göras tillgänglig, den
klassiska bildningen skulle vara bärare av kristendomen till den
moderna människan. Detta är ju i själva verket raka motsatsen till en
senare tids program för förening av kultur och religion:
kristendomen, sådan den framträder i kyrkolärorna är förvanskad genom
mötet med antiken, eller som man gärna oegentligt säger: hellenismen.
Kristendomen skall frigöras från de former den antagit i den
hellenistiska kulturen och antaga former som passa modern åskådning
och modernt vetande.
Är det då någon avgörande skillnad mellan dessa bägge program:
den idealistiska syntesen av antik och kristendom, och den
materialistiska syntesen av kristendom och teknik? Man skulle kunna säga,
att den ena syftade till en religion för tänkande människor, den
andra vill leverera en moral för teknikens människor. Den avgörande
skillnaden ligger nog djupare. För idealismen betecknade antiken —
särskilt i dess störste tänkare och skalder — den högsta nivå av
andlig kultur, till vilken mänskligheten kommit i sin historia. Denna
kultur var inriktad på skådandet av det högsta, det gudomliga. Det
var följaktligen den kultur, som bäst var ägnad, hade de bästa
förutsättningarna av alla mänskliga kulturer att uppfatta och mottaga det
gudomliga uppenbarelseinnehållet i kristendomen. Man skulle
troligen icke alltför mycket förvanska idealismens åskådning 0111 man
på denna punkt karakteriserade den sålunda: vägen till det bestående
sanningsinnehållet eller den levande kärnan i kristendomen går
genom den klassiska bildningen. Men detta innebär icke — och just här
är den avgörande skillnaden — att endast det i kristendomen kunde
accepteras, som redan finnes i antiken, eller som stämmer med dess
åskådning. Det finnes hos idealismen både principiellt och faktiskt
plats för den paulinska satsen om den korsfäste Kristus, som även
för greken är en dårskap, men som dock är gudomlig sanning. För
det senare kulturprogrammet blir i praktiken det som i varje tid är
modern åskådning också den högsta hittills nådda sanningen. Kris-
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
