Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 15 december 1938 - Folkfrontens ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bay ens frågor
realistisk riktning’ av folkfrontens stora klang- och jubelnummer,
40-timmarsveckan. Två av herrarna från socialistisk-republikanska
unionen lämnade kabinettet och ersattes med folk från. högerflygeln
av samma samfund.
En avgörande vändpunkt inträdde i och med Münchenmötet.
Daladiers där förda eftergiftspolitik rönte våldsam opposition från
kommunisternas sida, och även bland socialisterna torde meningarna
hava varit mycket delade, ehuru partiet vid omröstningen följde
regeringen. Men kort efteråt begagnade konseljpresidenten den
radikala partikongressen i Marseille (slutet av oktober) till att i ytterst
skarpa och allom synbara former förklara kommunisterna krig.
Folkfronten var definitivt sprängd.
De fullmakter till upphjälpande av ekonomin och finanserna, som
Daladier hade erhållit den 5 oktober, hade ännu ej använts.
Emellertid gav han i Marseille nya detaljer, som belyste det katastrofala
läge, vari en förfelad finanspolitik hade bragt Frankrike: 1939 års
budget skulle komma att räkna med en utgiftsumma på 102 milliarder
francs, medan statsinkomsterna beräknades till 66 och hela
nationalinkomsten till 220 milliarder. Medan under åren 1929—1937
produktionen hade vuxit med 17 % i Tyskland, 24 % i England, 30 å 50 % i
Skandinavien, hade den under samma tid sjunkit med 25 % i
Frankrike. Arbete var därför det enda, som kunde rädda tredje republiken
från den hotande katastrofen.
Den ton, som Daladier hade anslagit i Marseille, var ytterst
bestämd. Det väckte därför ej ringa förvåning, då det visade sig, att
han ännu saknade en klar mening om sättet för sanering av
finanserna. Den plan, som framlades av finansministern Marehandeau,
fälldes av regeringens majoritet, då den ansågs innebära alltför
sträng övervakning av valutaaffärer och kapitalrörelser. Daladier
förmådde Marehandeau och Paul Reynaud att byta plats, och efter
några dagar framlade den nye finansministern äntligen det
efterlängtade programmet i en mängd dekret. Under principiellt bevarande
av 40-timmarsveekaii genomfördes en serie bestämmelser, som i
realiteten suspenderade den. Framför allt gjorde Reynaud slut på det
Blum ska systemet med två fridagar och blott fem arbetsdagar i
veckan. Både direkta och indirekta skatter höjdes. I en beledsagande
kommentar gav finansministern en skrämmande bild av den
föregående utvecklingen och dess resultat.
Reynauds dekret väckte en våldsam förbittring på arbetarhåll på
grund av ändringarna i arbetstiden och de ökade skattebördorna —
de indirekta skatterna spelade i detta hänseende en stor roll. Av
situationen begagnade sig kommunisterna och socialisternas
vänsterflygel för att söka störta Daladier, varvid det egentligen var hans
försonliga utrikespolitik, som man ville träffa. Medlet skulle vara en
storstrejk den 30 november.
Storstrejken misslyckades av flere skäl. Daladier, som fått rundlig
tid på sig för motåtgärder, hade vidtagit mycket effektiva
förberedelser, och deltagandet i strejken tycks på många håll, så t. ex. i Paris,
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
