Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 15 december 1938 - Folkfrontens ändalykt - Aktionen mot IKL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bay ens frågor
hava varit ganska ringa. Följden av detta fiasko blev en
prestigeförlust för de marxistiska partierna och landsorganisationen och i
motsvarande grad ökat anseende för regeringen. I denna stämning
begärde och fick Daladier kammarens förtroendevotum. Men hans
ganska knappa majoritet utgjordes av flertalet radikaler, centern och
talrika moderata högermän, medan marxisterna och vissa radikaler
röstade mot.
Läget är sålunda ganska paradoxalt. En av folkfronten bildad
regering sitter på högerröster mot folkfrontens flertal; en kammare,
som fått sina mandat vid en stor vänsterseger, har fått
högermajoritet, Den traditionella benägenheten att betrakta en
kammarupplös-ning som en statskupp gör det nästan omöjligt att hyfsa ekvationen.
Läget blir än mer invecklat, emedan alla partier utom
kommunisterna äro splittrade i den viktigaste frågan, utrikespolitiken. Bland
socialisterna rada mycket delade meningar, och många radikaler,
bland dem Herriot, ogilla i sitt hjärta Daladiers politik. Inom
centern är visserligen Flandin protagonisten för en försoning med
Tyskland på Frankrikes allierades bekostnad, men redan ministrarna
Reynaud och Mandel torde hava kämpat för att inlösa utfästelserna
till Prag. Inom högern finnas många, som av ovilja mot Moskva
och dess franska hantlangare av olika schatteringar äro ganska
välvilligt stämda mot diktaturstaterna, men andra, så ex. Kérillis och
hans Epoque, anse München som en brännande nationell skarn.
Att under sådana förhållanden skapa en enhetlig front för
Frankrikes räddning, är svårt. Hotet av en ekonomisk katastrof har ej
förmått det. Det återstår att se, om Italiens krav på Tunis, en öppen
spekulation i fransk dekadans, skola förmå det. För de högermän,
som i goda förbindelser med Mussolini trodde sig hava funnit
politikens quinta essentia, torde besvikelsen vara fruktansvärd vid detta
svar på Fran<?ois-Poiicets efterlängtade ambassad till Rom.
Den franska utrikespolitiken efter kriget bär förmodligen
huvudskulden till det ohyggliga läge, vari mänskligheten nu befinner sig.
Det behöver blott erinras om att det ännu ej har gått fem år, sedan
Barthou spärrade alla möjligheter för en lösning av
nedrustningsfrågan genom att vägra Hitler en armé, som skulle hava utgjort en
tredjedel eller fjärdedel av hans nuvarande. (Se Svensk tidskrift
1937, s. 155 ff.) Ingen kan bestrida, att det är sina gärningars lön, som
Frankrike nu får uppbära. Men å andra sidan — en handlingsduglig
fransk stormakt är en oundgänglig förutsättning för den jämvikt i
Europa, utan vilken de mindre staternas — ej minst Sveriges — fria
tillvaro utsättes för de fruktansvärdaste faror.
Upplösningsdekretet mot organisationen IKL
(Fosterländska Folkrörelsen) och påbudet om indragningen av
dess tidningspress den 22 november 1938 kom som en fullständig
överraskning icke blott för utlandet utan även för allmänheten i Finland,
ja, enligt uppgift t. o. m. för de bäst initierade politiska kretsarna.
En rätt komplicerad lagstiftning och mycket stridiga omdömen för-
741
Aktionen
mot IKL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
