Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kring valet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring valet
år inträffade visserligen, att av de två regeringskontralienterna
den ena vann en storseger och den andra led ett allvarligt
nederlag; men säkerligen hade gamla bondeförbundsväl jares
massavfall ej så mycket sin grund i någon principiell motvilja mot att
ett regeringssamarbete etablerats utan fastmer i missbelåtenhet
med villkoren för och det ringa utbytet av partiets
regeringssamverkan, i vilken bondeförbundet lätt kunnat uppfattats som ett
slags Manchukuo åt socialdemokratiens Nippon.
Vidare måste de borgerligas gamla skräck för kraftiga och
representativa regeringar och för samarbete överhuvud taget nu
anges som en av de viktigaste orsakerna till att de för tillfället
uppenbarligen ej äga samma prestige som socialdemokraterna.
Att förutsättningar 1923 och senare förelågo för en låt vara till
tiden och räckvidden begränsad borgerlig samverkan lärer icke
kunna förnekas, lika litet som att rent objektiva förutsättningar
för en vänstersamverkan av längre eller kortare varaktighet vid
andra tillfällen förelegat. Både 1932 och i juni 1936 förefunnos
chanser att äntligen göra ett slut på den kortsynta och väljarna
decouragerande självtillräckligheten hos de borgerliga partierna,
som därvid kunde ha samlats kring några stora uppgifter och
visat tvivlarna sin handlingskraft. Högern och folkpartiet äro
ej utan skuld till de inledda förhandlingarnas negativa resultat
1932; bondeförbundet bär ensamt ansvaret att förhandlingarna
strandade 1936. Den självöverskattning, brist på förutseende och
missaktning av väljarnas pretentioner, som br
Pehrsson-Brams-torp då visade både när han avbröt förhandlingarna och
presenterade sin egen ministär, spolierade hos många för åratal framåt
förtroendet till borgerlighetens ledande förmåga.
En tredje erfarenhet är numera nog ganska allmän. Den gamla
parlamentarismen betonade partisystemet för starkt. Är
växlingen av partierna vid makten ett system, som verkligen
erbjuder full garanti för att de bästa krafterna samlas i landets tjänst
och som utlöser allt önskligt samarbete mellan partierna eller
åtminstone mellan varandra närstående partier? På denna punkt
vill det synas, som om både parlamentarismens nedslående
x-esul-tat i vissa länder och diktaturstaternas uppkomst med deras inom
vissa gränser friare urval av regeringsledamöter rubbat den förut
utbredda kolartron på den exklusiva parlamentarismen som
demokratiens enda arbetsmetod. I stället för att endast ett parti
eller ett par partier och deras ledande män kallas till makten och
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
