Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅKAMMARRIKSDAGENS
PROFESSORER
Av docenten ELIS HÄST AD, Stockholm
Skriftställaren E. H. Thörnberg brukar i en av sina
standardföreläsningar berätta en anekdot om en framstående
redaktör, som för ett trettiotal år sedan frågade en lika
framstående industriman i första kammaren, varför en i sin vetenskap
också framstående professor ej åtnjöt större inflytande i
kammaren; svaret skall kort ocli gott lia låtit: »han är professor».
Och när »Daniel Pettersson, privatman», alias Erik Thyselius,
år 1808 skrev sin pamflett »Våra herrar i första kammaren»,
ansåg han sig kunna göra följande generaluttalande: »Herrar
professorer från universiteten (Göteborgs högskola inbegripen) ha
sedan långliga tider tillbaka visat sig, när de kommit in i
riksdagen, som ett ganska egendomligt släkte, vars sysslande med
den praktiska politiken mycket ofta varit till föga gagn och
upp-byggelse för det allmänna ocli mången gång knappast ens för
dem själva.» Dessa uppfattningar —■ märk väl dock uttalade
i ena fallet av en liögst oakademisk bruksägare ocli i andra
fallet i en publicistisk uppgörelse med
förstakammarkonservatis-mens dåvarande teoretiska målsmän — ha säkerligen alltjämt
resonans på många liåll. Vanligt är, att Harald Hjärnes
ställning som riksdagsman göres ej blott till ett exempel utan till
ett typiskt exempel; Hjärne fick ej samma glänsande position i
riksdagen som han åtnjöt inom vetenskapen; ergo, menar man
med konkluderande raskhet, passa nog professorer ej till att sitta
i riksdagen. Ett obligatoriskt inslag i meningsutbytena av
professorsinsatserna i folkrepresentationen är hänvisningen till
Frankfurterparlamentets massuppbåd av professorer, med
åtföljande fiasko karakteriserat av rimkvädets: etthundrafemtio
professorer — fosterlandet är förlorat.
Man kan genast säga, att sådana generella påståenden som
de ovan citerade näppeligen innehålla hela sanningen. Frågan
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
