Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvåkammarriksdagens professorer
är, om de ens innehålla mycket av sanning. Eftersom det
avsnitt av den svenska riksdagens sociologi, som skulle kunna
kallas den akademiska representationen, veterligen förut ej mera
systematiskt behandlats, skall nedan ett litet försök härtill
göras. Varken en tidskrifts utrymme eller ämnets omfång tillåta
dock någon mera ingående diskussion; en sådan försvåras f. ö.
delvis av vanskligheten, för att ej ibland säga omöjligheten att
på grundval av protokoll och vår ganska magra och tidvis ytterst
partipolitiskt ensidiga biografiska litteratur efteråt bilda sig
någon säkrare mening om de handlande personernas faktiska
betydelse i riksdagsarbetet och det politiska skeendet.
Tiden från representationsreformen fram till det demokratiska
genombrottet omkring 1911 lade åtskilliga hinder i vägen för
professorerna att överhuvud vinna inträde i den svenska
riksdagen. Första kammaren saknade arvode, och bortses från de
länge fåtaliga professorerna i Stockholm kunde knappast andra
än burgna akademilärare reflektera på att etablera sig i
överhuset. Andra kammaren återigen valdes då — liksom ännu —
efter bostadsband; detta innebar, att professorer praktiskt taget
blott kunde väljas från fyra kretsar: Uppsala, Lund, Stockholm
och Göteborg, och av dessa förfogade Uppsala och Lund blott
över ett mandat var (Uppsala dock ett par perioder före 1894
års vingklippning två mandat); dessutom upprättades
Stockholms och Göteborgs högskolor först under perioden, något som
betydde att den akademiska representationen från våra två
storstäder till en början nästan undantagslöst var begränsad till
medicinska och naturvetenskapliga inklusive teknologiska
ämnesrepresentanter; samhällsvetenskaperna (juridik, historia,
statskunskap, statistik, nationalekonomi) hade följaktligen små
utsikter att bli rikligare företrädda i den folkvalda kammaren.
I grund och botten förhöll det sig också så, att läroverkslärarna,
i synnerhet lektorer och rektorer, då för tiden hade mycket större
chanser att befolka kammaren, främst tack vare den
överrepresentation i förhållande till landsbygden, som städerna före
pro-portionalismens införande 1911 åtnjöto. Med några lysande
undantag spelade nog, på det hela taget, elementarlärarna ända
till sekelskiftet en större roll än professorerna i andra
kammaren. Även förstakammarmandat hade mera burgna
läroverkslärare ute i landsbygdslänen minst lika stora möjligheter som
29 — 38484. Svensk Tidskrift 1938.
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
