Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däremot ringa och snarast motsatt den avsedda. En tysk
författare säger på tal om dessa frågor: »Visserligen har världskriget
endast visat de första grundriktningarna till krigets nya skepnad,
ty anfallsluftflottornas storlek och verkningsförmåga räckte ej
till. Världskriget visade emellertid de vittgående bombföretagens
strategiska värde — konturerna till den omätligt stora faran från
luften framträdde. Detta är den allvarligaste lärdomen av
luftkriget, kanske av världskriget överhuvud taget.»
Den som startade diskussionen över dessa frågor var den
italienske generalen Douhet. Denne ansåg, att bombanfall »på
djupet» kunna tvinga den fientliga nationen till underkastelse,
därest de få utföras i tillräckligt stor skala och på ett noga
systematiserat sätt efter ingående studier av motståndarens
befolknings- och näringsförhållanden. Varje stat, ansåg Douhet, måste
därför uppbygga sitt försvar så, att dylika företag icke kunna få
avsedd effekt. För Italiens del betyder detta, sade han, att
försvarskrafternas tyngdpunkt förlägges till flygvapnet, som skall
tillkämpa sig avgörandet, medan lant- och sjöstridskrafterna
»hålla stånd» vid sina respektive »fronter». Luftförsvaret
upptages huvudsakligen offensivt, genom anfall på motståndarens
baser och hjälpkällor i hemlandet. Jaktförband och luftvärn
tilldelas sekundära uppgifter i lokalförsvaret. Ett flygvapen
uppbyggt enligt denna princip lämpar sig även väl för att självt
börja en offensiv i luften, riktad emot befolkningen eller
försörjningen i hemorten.
Att närmare ingå på diskussionen över »douhetismen» skulle
föra för långt. En sammanfattning av vad som enligt svensk
militär uppfattning 1935 — d. v. s. innan de senaste krigen började —
ansågs vara hållbart bland de teorier, som framkommit rörande
luftkrigföringens natur och betydelse, erhålles ur 1930 års
försvarskommissions strategiska utredningar. Enligt dessa kunna i
krigföringen fyra »betvingelsemetoder» tillgripas, nämligen invasion
över landgränsen, invasion över sjögränsen, handelsavspärrning
och luftkrigföring emot hemorten. Vilken metod, som väljes, beror
av de geografiska förhållandena och styrkeförhållandena i varje
särskilt fall. Helt naturligt väljer man därvid metod enligt minsta
motståndets lag. Är ett land av naturen särskilt sårbart för eller
äro försvarsmedlen särskilt svaga gentemot någon av metoderna,
väljes med fördel denna. Vid invasion mot landgränsen eller
sjögränsen spelar luftkrigföringen en avsevärd roll. För den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
