Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike, främst London och Paris, varvid bomberna i regel fälldes
på måfå över städerna för att träffa befolkningen i terroriserande
syfte. Engelsmännen å andra sidan anföllo viktiga fabriker och
andra nyckelföretag, vilkas förstöring skulle medföra brist på
sådana produkter, som voro nödvändiga för krigsmaktens eller
civilbefolkningens försörjning. Intetdera systemet ledde till någon
avgörande framgång, därtill voro de insatta förbanden alltför
svaga och anfallen alltför sporadiska. Anfallen mot London t. ex.
utfördes i regel med ett 20-tal flygplan; under 1917—1918
förekommo sammanlagt endast 35 raider.
Stormakternas flygvapen under 1920-talet och början av
1930-talet voro sammansatta och övade enligt de under världskriget
dominerande tankegångarna med avseende på användningen,
nämligen såsom hjälpflygvapen åt armén och marinen. I den
samverkan, som sålunda blev flygvapnets förnämsta uppgift,
lades tyngdpunkten antingen på spaning och liknande, icke
stridande funktioner eller också på bombanfall i anslutning till
marktruppernas verksamhet. Frankrike tillämpade det
förstnämnda, England det sistnämnda systemet.
De mindre ländernas flygvapen följde stormakternas exempel;
deras flygvapen voro i regel helt avsedda för ren samverkan med
armén samt i någon mån marinen, med tyngdpunkten på spaning.
Mot slutet av 1920-talet började man emellertid fråga sig
huruvida icke flygvapnet, rätt sammansatt, övat och utnyttjat,
innebar en möjlighet att mera direkt och på ett mera avgörande sätt
påverka fiendens motståndskraft. Man spann därvid vidare på de
trådar, vilkas utgångspunkt var bombanfallen mot hemorten
under världskriget. Visserligen voro dessa, som sagt, obetydliga
i jämförelse med flygverksamheten i övrigt, men med tillämpning
av samma idé i en annan skala och inpassad i rätt sammanhang
med krigföringen i stort skulle måhända resultatet bli ett helt
annat. Vid ett studium av luftanfallen under världskriget fann
man, att dessa — vare sig de utfördes i terroriserande syfte eller
riktades mot försörjningen — medförde avsevärda indirekta
verkningar, även om de påtagliga skadorna voro små. Dels bundos
avsevärda krafter till hemortens försvar, nämligen jaktförband
och luftvärn, som eljest kunnat disponeras vid fronten (i England
300—400 flygplan och 400—500 kanoner), dels nedsattes industriens
produktion till följd av ofta återkommande alarmeringar (särskilt
kännbart i Rhenlandet). Verkan mot själva civilbefolkningen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
