Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ynglingakonungars ättartal. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
I Brates »Sveriges runinskrifter» meddelas härav en översättning,
där allitteration och assonans bibehållits, under det att kenningen
helt upplösts, ali visuell kvalitet därmed förflyktigats och endast
det rent begreppsliga i fri omskrivning blivit kvar:
Aldrig en mera väldig
ädling med tro och heder
styra skall stora landskap
stridsstark i Danmarks rike.
Föredrar man att, bibehålla kenningen, och därmed det visuella och
i någon mån det vokala, får man visserligen kasta allitteration och
assonans över bord; men även bortsett från att översättningen blir
trognare, uppväges förlusten säkerligen av vad man vinner:
Ej skall en mera felfri
sjökungars vida utmarks
stri ds väldige vagnhö vitsman
råda i Danmarks land.
Med goda kenningar bör man alltså handskas så ömsint som
möjligt, Någon så praktfull som den anförda finns inte i Ynglingatal;
men man får dock säga att Tjodolf i denna dikt har en lycklig hand
med sina kenningar, använder dem med måtta och inte gärna
hemfaller åt sådana som ha direkt nödrimskaraktär. Några äro
måleriska, som när han kallar mjöd »oxhornens vindlösa hav», omskriver
hötjuga med »redskap att slänga Sleipners foder», på ett ställe kallar
elden »landbackens tångväxts frätsot», på ett annat »Forniots son
med glöd i buken», på ett tredje »rökvältraren»; av sådan sort
förekomma åtskilliga, och de måste naturligtvis efter bästa förmåga
återgivas i översättningen. Besvärligare är när hans kenningar hänsyfta
på litterära ting som inte kunna förutsättas allmänt bekanta för
nutida läsare; som när han kallar galgen »Signys mans kalla häst». Att
Signy var gift med Hagbard, och att Hagbard var den berömdaste
av alla sagohjältar som hängts, är kanske inte numera vid första
ögonkastet klart för så många; och ännu översättningens modifierade
»samma häst som Hagbard red» blir kanske en onödig ledsamhet för
mången. När skalden i strofen om Bröt-Anund kallar stenar för
»Jonakrs söners sorg», har i översättningen denna kenning helt
upplösts; ty eljest skulle en särskild not varit nödvändig för att påpeka,
att gåtan syftar på en episod i den saga som fragmentariskt finns
bevarad i Hamdismal i Eddan; och en översättning stöttad av lärda
fotnoter har inte här varit det eftersträvade.
En poetisk översättning av Ynglingatal gjordes för omkring 40 år
sedan av Axel Åkerblom; den har jag tyvärr inte varit i tillfälle att
jämföra med, på grund av avlägsenhet från lärda bibliotek; det kan
därför hända att min översättning är en överflödighet bredvid den.
Men åtminstone har jag haft en textredaktion att följa, som kan
förmodas vara avgjort bättre än vad som förelåg då, nämligen Ivar
Lindquists »Norröna Lovkväden», Denna åtföljes av en ordagrann
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
