Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ynglingakonungars ättartal. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ynglingakonungarnas ättartal
vid stranden där han stupat; han gör detta på så sätt, att han i ett
par klara och höljetunga rader, de kanske mest högpoetiska i hela
dikten, säger att Östersjön nu är Yngvars hovskald:
Auk Austmarr jofri svenskum
gymis liöö at gamni kveör.
Ordagrant: »Och till den svenske vildgaltens (det är
vildsvinshjälm-bärarens; på Tjodolfs tid redan förbleknat till en allmän betydelse
av hövding eller hjälte) gamman sjunger Östersjön sin sång.» Ingen
allitteration ger sig här av sig själv; innehållet skulle endast
försämras genom modifikationer vidtagna för att vinna en sådan;
översättningen har därför här kommit att bli allitterationslös:
Östersjön till sveahjältens
gamman nu bär fram sin sång.
Vid översättningar av skaldepoesi utgöra kenningarna ett särskilt
problem, långt ifrån lätthanterligt. Ali översättning av poesi måste
självfallet såsom högsta mål sträva efter att bibehålla själva det
poetiska elementet i originalet; om man i strävan efter fullkomligt
ordagrant återgivande, eller i strävan efter bibehållandet av ett
visst formellt schema, låter det strikt poetiska elementet bli lidande,
har inan vunnit en mindre fördel på bekostnad av en större; och om
den rena ordagrannheten göres till högsta mål, kan läsaren alltid
undra varför inte översättaren nöjt sig med ett återgivande på prosa,
då ju dock i hans tolkning det poetiska behandlas som något
sekundärt. Nu äro kenningarna stundom av sådan art att de ha ett positivt
poetiskt värde, ur visuell eller annan synpunkt: då måste de
naturligtvis efter möjlighet återgivas. Men stundom är deras poetiska
värde ohjälpligt lika med noll (när det inte får sägas vara negativt),
nämligen när de endast äro sterila och mekaniska tekniksaker, en
sorts händiga nödrim för de gamla skalderna: goda för dem att ha
färdiga på lager vid förekommande fall av improvisation inför en
kung med kort tålamod, och nästan alltid i stor mängd nödvändiga
vid brottningarna med den fruktansvärda drottkvädestekniken,
varvid ur det stora memorerade förrådet av kenningar sådana kunde
framplockas, som för ögonblicket passade bra till vinnande av
allitteration och assonans. Den sortens kenningar har en översättare
ingen anledning att behandla med pietet; men vid goda skalders
behandling av enklare versmått — såsom i föreliggande fall — äro de
till ali lycka sällsynta. Hur stor emellertid en verkligt god kennings
poetiska verkan kan vara, och hur mycket den saknas 0111 den
upplöses av översättaren, är inte svårt att illustrera. Andra hälften av
den drottkvädna strofen på Karlevistenen på Öland fylles till större
delen av en magnifik femledad kenning:
Munat reiÖ-ViÖurr råSa
rögstarkr i Danmorku
Yndils iormungrundar
örgrandari landi.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
