Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litauen — 20 år. Av Jonas Jablonskis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litauen — 20 år
sjeviker, men i själva verket försökte de att intaga den hemkallade
tyska ockupationsarméns plats. Just då litauerna med samlade
krafter hade slagit Bermondfs armé vid Radviliskis och fördrivit
den ur Litauen, dök i söder en ny fiende upp. Den var den polske
generalen Zeligovskis armé. Redan två dagar efter det att Litauen
och Polen ingått ett fördrag i Suvalkai (7 oktober 1920) om deras
blivande gräns, gjorde under Zeligovskis ledning två polska
arméfördelningar ett »uppror» mot sin regering och angrepo Litauen.
De överrumplade litauiska trupperna fingo draga sig tillbaka och
lämna Vilna jämte ett betydande landområde i polackernas
händer. Slutligen återvann den litauiska armén sin slagkraft och
tvang fienden vid Sirvintai och Giedraiciai att retirera. Men det
var blott en del av det av Zeligovskis trupper ockuperade området,
som litauerna lyckades återvinna. Vid denna tidpunkt
uppenbarade sig en av Nationernas Förbund utsänd kommission, som
krävde att alla fientligheter skulle inställas. Så skedde även och
en demarkeringslinje uppdrogs. Några år senare rehabiliterade
den polske riksföreståndaren marskalk Pilsudski offentligt den
»rebelliske» generalens ära och förklarade att det s. k. upproret
gjordes på hans direkta befallning.
I den brydsamma kampen för rikets existens uppstod och
utvecklades Litauens armé. Efter de oroliga kampårens slut blev det en
av statens första uppgifter att bygga upp försvarets olika grenar.
Allmän värnplikt infördes och särskilt vikt lades vid den tekniska
försvarsberedskapen.
Samtidigt med försvaret fick man också bygga upp den civila
förvaltningen. Varken under det ryska väldet eller under den
tyska ockupationstiden hade litauer tillåtits inneha befattningar
i hemlandets förvaltning. Även på detta område fick man börja
från början, men »nöden ger råd», som det heter i ett litauiskt
ordspråk. Det kunde t. o. m. hända att, när så erfordrades, en skald
fick åtaga sig en polischefs arbete, en präst en bankirs och en
romanförfattare kunde bli diplomat. Alla gjorde sitt bästa efter
förmåga. De klagade icke över sitt ovana arbete utan voro fullt
på det klara med sitt stora ansvar vid statens uppbyggande. När
statskassan saknade pengar, blevo de statsanställdas löner flera
månader i rad utbetalda i naturaprodukter, i torkade persikor,
lakansväv, gafflar och skedar, som sänts från Amerikas Röda Kors.
Ingen klagade eller övergav sitt arbete. Vid försöken att skaffa
hjälp åt det utarmade landet vände man sig bl. a. till England för
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
