Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - Japansk-kinesiska kriget och Rysslands ekonomiska imperialism. Av O. Bjurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
industriella uppbyggnadsarbetet varit av betydande mått, oaktat de
fiaskon av både kvantitativ och kvalitativ art, som drabbat de
bekanta femårsplanerna. Dessa senare bör man dessutom troligen ej
uppfatta som verkliga arbetsplaner utan som program och
riktpunkter för den framtida ekonomiska politiken. Svårigheterna ha varit
av många slag. Störst bekymmer har transportväsendet orsakat.
Ryssarna ha ju av ålder åtnjutit ett stadgat anseende som dåliga
järnvägsbyggare — vartill väl även de besvärliga naturförhållandena
bidragit. Men nu strävar man icke bara att utvidga och förbättra
järnvägsnätet utan avser också att från detsamma avlasta det tunga
massgodset, vilket i största utsträckning skall transporteras på
nyanlagda vattenvägar.
leke desto mindre kan man ha anledning att finna den på senare år
tilltagande ryska industrivaruexporten på de asiatiska länderna
egendomlig. Enligt vanligt betraktelsesätt borde ryssarna ha haft
tillräckligt att göra med att producera för den uselt tillgodosedda
hemmamarknadens behov. Saken kan ej förklaras ur mer än en
synpunkt, nämligen som ett utslag av det ryska näringslivets
traditionellt expansiva karaktär. Produktionsapparaten i detta väldiga rike
får icke i första hand inriktas på att höja levnadsstandarden hos
massorna utan ställes reservationslöst till förfogande för de »högre» mål,
som statsmakten uppställer. Denna gång är målet en ekonomisk
penetration av de angränsande asiatiska länderna. Därmed följer så
småningom också en politisk framstöt i mer eller mindre förtäckt form,
ty numera är det ju så — för att vända på ett gammalt känt slagord
—■ att »flaggan följer handeln».
Man kan utan svårighet följa de ryska expansionssträvandena från
Bosporen tvärsigenom hela Asien ända bort till Berings sund. Med
arvfienden Turkiet ha förbindelserna blivit mycket intima. I
förverkligandet av den femårsplan, som detta land antagit efter ryskt
mönster år 1932, deltager Ryssland självfallet. Särskilt märkbart är
det ryska initiativet i fråga om de försök, som göras, att i Turkiet
anlägga bomullsodlingar och bomullsfabriker. Och blivande turkiska
ingenjörer och tekniker erhålla i stor utsträckning sin
specialutbildning i Ryssland. Vad detta betyder för den ryska maskinexporten på
Turkiet är lätt att inse. Sist men icke minst må erinras om de
kreditlättnader, som ryssarna beviljat det kapitalbehövande landet.
I Iran, det forna Persien, har Ryssland haft ett svårare motstånd
att övervinna på grund av gammal fiendskap. Typiskt är sålunda,
att man där icke velat favorisera vare sig ryska eller engelska
tekniker utan föredragit att såvitt möjligt inkalla italienska ingenjörer.
Men sedan en ekonomisk kommission från Ryssland besökt landet år
1935 och lyckats få till stånd ett handelsfördrag, ha relationerna
undergått en förbättring. Så synnerligen stor är visserligen icke den
ryska exporten på Iran, men den tenderar avgjort att stiga.
Konkurrensen från England, Tyskland, Frankrike och Tjeckoslovakiet är
stark, men Ryssland har övertaget, åtminstone produktionsgeografiskt
sett. De uppväxande nya industricentra i Turkmenistan ligga väl
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
