Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett makabert jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
oliktänkande kan det möjligen tävla med de reaktionäraste
polisstater. Men på det moraliska området intar sovjetsystemet en föga
avundsvärd särställning: i sitt förintande av de intellektuella
krafterna och i sitt förgiftande av statsförvaltningen med lögn, streberi
och sadism har det tillskyndat landet förlusten av för lång tid
framåt oersättliga värden.
Ett stort verk, invänder någon, har Sovjet likväl skapat: Röda
armén. Packmannauttalanden om denna äro dock icke samstämmiga,
I en nyligen utgiven bok om Frankrikes försvarsproblem berör förre
franske generalstabschefen, general Weygand, även den röda arméns
styrka. Han fastslår därvid, att denna visserligen icke får
underskattas men att kvaliteten icke motsvarar kvantiteten. I hur stor
utsträckning armén i händelse av krig kan användas utanför Sovjets
gränser är enligt Weygand en gåta.
Sovjetryssland har i själva verket aldrig varit en proletariatets
diktatur. Tvärtom existerar där den bolsjevikiska particentralens
eller centralkommitténs diktatur över proletariatet. Efter Lenins död
har denna diktatur urartat till Stalins personliga. En oriental till
hela sin härkomst och uppfostran härskar han som en orientalisk
despot, vilken hänsynslöst marscherar över vänners, kamraters och
förment eller verkligt oppositionellas lik. Under de marterades
stönanden går hans »triumftåg» till den nya »folkrepresentationen», som
skall väljas om ett par veckor — ifall papperet räcker till valsedlar!
— och sammanträda för att hylla »den geniale ledaren för alla folken,
den käre Joseph Stalin».
Om Sovjetstaten skulle ha firat ett riktigt jubileum, borde — tycker
man — alla statens och partiets skapare ha firats. Men var äro de
alla? Och vilka äro de? Blott några av dem ha dött en naturlig död
och blott enstaka ha kunnat rädda sig genom flykt. Om man skulle
skänka tilltro till de officiella sovjetberättelserna över
jätteprocesserna och avrättningarna, skulle faktiskt nästan liela partiets
ledning och bolsjevikstatens grundare ha varit förrädare, spioner,
kriminella förbrytare o. s. v. Just under jubileumsåret ha
militärdom-stolaima och Gr. P. U. varit mer än någonsin sysselsatta rned att
bringa veteranerna ur världen och liksom storstäda till
jubileumsfestligheterna. Ingen tvekar om, att strömmar av oskyldigt blod
flutit under denna diktatorns »upprensning». Och det enda målet för
denna diktatur är att upprätthålla Stalins despoti. Är detta icke
systemets bankruttförklaring?
Märktes de frånvarande döda mer än de närvarande vid jubileet,
har Stalin dock funnit en »Ersatz». Han och hans regim ha kunnat
glädja sig åt rökelserna från Sovjets utländska bundsförvanter och
sympatisörer. En svensk kemiprofessor, veterligen utan någon
djupare politisk bildning, har i spetsen för en skara uppvaktat och
lyckönskat madame Kollontay. Man tänker härvid på Lenins tes att i
propagandan ej försmå de ofta godtrogna partilösa. I vårt
regeringsorgan har madame Kollontay fått ej mindre än halvannan
helsida upplåten för en intervju, vari hon exellerar att fylla spalterna
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
