Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett makabert jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagens frågor
förelse med Västerlandets jordbruk utfaller alltför avskräckande för
att egentligen vara möjlig. Staten har tagit lejonparten av
jordbruksproduktionen och omsatt den i mer eller mindre improduktiva
industriinvesteringar, bl. a. i den omättliga krigsindustrin. Kort
sagt: sovjetstaten fordrar utsugande mycket av bondebefolkningen
men återgäldar detta i förhållandevis mycket ringa grad.
Likaså lider industrin av en de hejdlösa experimentens politik.
Industrialiseringens olycka har varit att enorma penningmedel
använts i en till stor del improduktiv produktionsapparat, allt under
det att konsumenternas önskningar och behov ignorerats. Gigantiska
fabriker (»kombinat») ha upprättats och de dyraste maskiner ha
införts, men de sluka oerhörda penningsummor ocli lämna ändock
ingen vinst. Även om Ryssland under sovjetstyret otvivelaktigt dock
lyckats uppbygga en avsevärd industri även för export, måste detta ses
mot bakgrunden av landets enorma naturrikedomar och billiga
arbetskraft, d. v. s. osentimentala utsvettningsmetoder.
Redan bristen på skolad industriledning är en svaghet. Men denna
har diktatursystemet ytterligare skärpt, Över varje direktör eller
avdelningschef hänger de okunniga men ej sällan egennyttiga och
inställsamma partifunktionärernas Damoklessvärd. Den berömda
planhushållningen blir ofta ingenting annat än prototypen för
planlöshet. Det är därför icke att undra över att alla grenar av
industrin, trafikväsendet och handeln gång på gång redovisa
misslyckanden. Behöver man bevis, är det nog att hänvisa till de otaliga s. k.
sabotageprocesserna. För systemets ohållbarhet och ansvarslöshet
måste hundraden och åter hundraden av ingenjörer, tekniker och
arbetare plikta med livet.
Karakteristiskt för industrialiseringens orationella metoder är den
s. k. Stachanowrörelsen, Stalins »skapelse» och Kremls stolthet.
Systemet är tänkt som en form för rationalisering i och för
produktionens höjande. Men under bolsjevikstyret har det varken blivit till
fördel för industrin eller för arbetarklassen. I stället för att
planmässigt organisera hela industrigrenar efter vetenskapliga metoder
utvalde man systemlöst än här och än där särskilda sektioner ocli
arbetargrupper som experimentalobjekt. Genom premier, högre lön
och ordnar utmärktes aktivister, »stachanowzy». Sina förmåner
njöto dessa ofta dock på sina arbetskamraters bekostnad. Till sin
natur är den dåligt organiserade Stachanowmetoden en raffinerad
form för arbetskraftens exploatering. Det är alltför väl bekant, att
systemet är förhatligt hos massan av undernärda, lågt avlönade
arbetare. Härför tala de tämligen många processerna mot
Stachanow-rörelsens »sabotörer» ett mycket tydligt språk. Och skulle vissa
förmånliga resultat lia utvunnits inom industrin som en frukt av ali
propaganda och påtryckning på arbetarna, har systemet ute på
landsbygden och i »kolchoserna» uppenbarligen totalt misslyckats.
T. o. m. bolsjevikiska publikationer våga icke göra gällande, att en
rysk arbetares levnadsstandard motsvarar genomsnittligeii en
europeisk arbetares. Därför förklara de blott, att den ryska arbetarens
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
