Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett makabert jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sätt identisk med den ryska revolutionen. Ingen folkrörelse såsom i
mars 1917 förde bolsjevikerna i november till makten. Tvärtom
usurperade bolsjevikledarna denna genom ett uppror från de
krigs-trötta soldatmassoriia, som de lovade ofördröjlig fred och
ofördröj-ligt bröd. Bolsjevikernas revolt skedde emot folkviljan. I den i
november sammanträdande nationalförsamlingen, väld så långt vidriga
förhållanden medgåvo på allmän, lika, direkt och hemlig valrätt och
som därför förtjänar namnet folkrepresentation, utgjorde
bolsjevikerna blott en ringa minoritet. Bolsjevikdiktaturen inledde sin aera
med att brutalt undertrycka folkrättigheterna, när denna
nationalförsamling upplöstes genom Lenins bajonetter. Skaparen av
den ryska demokratiska författningen, den framstående professor
Kokoschkin, mördades på sitt sjukläger av bolsjevikmatroser.
Blott en dag kunde nationalförsamlingen förhandla. Likväl
förmådde den under dessa få timmar att stifta en agrarlag, byggd på
en jämförelsevis rättvis jordfördelning bland Rysslands miljoner
bönder. Detta viktiga beslut bör icke alldeles bortglömmas, när de
bolsjevikiska makthavarna lancera legenden att storgodssystemets
söndersprängande helt ocli allenast vore deras verk. Man kan
visserligen blott uttala förmodanden, hur en agrarreform under en liberal
och demokratisk regim skulle ha förlöpt. Men man kan peka på de
agrarreformer, som genomförts i de förra ryska provinserna
Estland, Lettland och Lithauen; om dessa vet man att de trots alla
svårigheter utfallit jämförelsevis väl och varit ägnade att
utomordentligt starkt lyfta bondebefolkningens ekonomiska och kulturella nivå.
Härmed kan och bör bolsjevikernas agrarpolitik jämföras. I stället
för att basera reformen på en rättslig och rationell grundval
utslungade bolsjevikerna parollerna: »till anfall mot jordbesittandet!»
och »röva det rövade!». Anarkistiska förhållanden trädde i det
egenmäktiga besittningstagandets spår; hungersnöd och elände blevo
följdverkningarna härav och av de många experimenten med
»socialistiska» och »kommunistiska» jordbruk. Med experimenten följde
terror icke blott mot storgodsägarna utan även och främst mot den
egentliga bondeklassen, som icke ville underordna sig den
bolsjevikiska kasernsocialismen. Ingen bondefamilj torde bokstavligen ha
undgått att hemsökas av terrorn, och inför samtid och eftervärld
oräkneliga bönder föllo offer för denna. Trots alla panegyriska
pro-pagandauppgifter kan huvudresultatet av bolsjevikernas
agrarpolitik, i kollektiverna (»kolchoserna») och statsgodsen, fastställas. Bägge
dessa agrara produktionsformer bygga på tvånget. Huvuddelen av
arbetet och produktionen måste skänkas staten utan dennas
likvärdiga motprestation eller pekuniära erkänsla. Visserligen torde ett
antal kollektiver kunna betecknas som goda, men det vore i högsta
grad märkvärdigt, om icke sådana jordbruk äveu i Ryssland skulle
kunna under ett par årtiondens ansträngningar åvägabringas. Det
vore också felaktigt att bedöma Sovjetunionens hela jordbrukspolitik
efter dessa vita korpar. Endast få bondeskikt ha, och det blott i
ringa utsträckning, kunnat höja sin levnadsstandard, och en jäm-
667
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
