Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Från Tornedalen till Helsingfors - Ett makabert jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
rikssvenskar 0111 att den senaste finska språklagstiftningen skulle ha
präglats av rättvisa.
Ändock vill man icke släppa hoppet att det senaste
svensk-fin-liindska meningsutbytet skall på lång sikt ha verkat välgörande.
Den unga finska nationalismen borde snart ha övervunnit sin
Sturm-und Drangperiod och växa in i ett lugnare skede. Även om starka
antisvenska strömningar göra sig gällande inom den finska
akademiska ungdomen och innebära ett framtida ovisshetsmoment, kunna
andra hoppingivande tecken på en pacifieering av språkstrideu
skönjas. Under alla förhållanden undgår man icke att ta starkt intryck
av chefredaktör Harry Hjörnes sällsynt levande och mänskligt
fängslande studie »Femte länken». Denne framhåller bl. a., hurusom de
finska bönderna sedan svenskan förlorat sin forna överklassprägel
ej längre lia grund för sin gamla antisvenskhet, likaså att
socialdemokraterna i sin internationalism och beundran för de rikssvenska
»partivännernas» förebildliga organisationsarbete alltid haft lätt att
förstå svenskarna. Även om hänsyn tages till att nationalitetsstrider
ofta forma sig irrationellt och leda till oberäkneliga utlösningar,
borde snart förutsättningarna vara inne att äntligen — med
citerande av hr Cajander — »nå fram till ett läge av samförstånd,
endräkt och ett gott förhållande mellan de båda språkgrupperna, ett
läge som inger den i mindretal varande en känsla av att dess skäliga
behov är tryggat» och därmed avlägsna »alla de för samförståndet
mellan Sverige och Finland störande moment, var helst de yppa sig».
Under stor ståt, med militärparader, musik ocli
arbe-tardemonstrationer, firade Sovjetrysslands härskande
parti i denna månad sin diktaturs 20-årsjubileum. Som man kunde
vänta har den bolsjevikiska propagandaapparaten tagit tillfället i
akt för att prisa »den socialistiska statens vinningar». Självklart
förtjänar bokslutet över den ryska utvecklingen under de sista två
stormiga årtiondena allt beaktande. Men vad innehåller detta
bokslut? Det kan vara på sin plats att med anledning av jubileet något
syna bolsjevikpolitikens grunddrag och söka klarlägga de faktiska
sakförhållandena.
De bolsjevikiska publicisterna vanställa redan den historiska
sanningen. Den ryska revolutionen genomfördes icke i november 1917
av bolsjevikerna utan i mars samma år av det ryska folket. I mars
och under de följande månaderna likviderades den alltmer
reaktionära tsarismen — vi hänvisa här blott till den framställning om
kejsarinnans växande skadliga inflytande, som professor Anton
Karlgren lämnat uti det nyligen utkomna sista bandet av Norstedts
Världshistoria — och infördes politiska och statsborgerliga
rättigheter efter västerländskt demokratiska mönster. I rörelsens spets
stodo icke bolsjevikerna utan socialdemokraterna,
socialrevolutionärerna samt borgerliga s. k. liberaler ocli intellektuella. Redan
innan Lenin och hans garde i april 1917 anlänt till Petersburg var det
ryska folket herre över sitt eget öde. Bolsjcvikdiktaturen är på intet
666
Ett makabert
jubileum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
