Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Den ryska ateismens båda ansikten. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen icke i Guds utan i den framtida
människolyckans namn.» Därför är det heller icke de vetenskapliga
eller överhuvud de teoretiska intressena, som enligt den citerade
tänkaren står i den »ryska otrons» mittpunkt, utan de sedliga och
sociala.
En betydelsefull länk i denna äldre tankekedja utgör vidare
Bakunin. Hos honom hopgår anarkismens allmänna politiska
patos med en »atheismus militans», en kämpande och öppet
angripande gudsförnekelse, och sekulariseras slutgiltigt den
ryska messianismens idé. Bakunin bäres sålunda av den
övertygelsen, att den rysk-slaviska folkvärlden vore kallad att tända
den världsbrand, vari den gamla, skuldbelastade kulturen skulle
uppgå i rök och flammor. Därav hans förkunnelse, att
förstörelseglädjen innebure en »skapande lidelse». I denna våldsamt
sekulariserade form är det, som enligt Berdjaev den ryska
messianismen sedan gått i arv till den nutida ryska kommunismen: under
Sovjetstjärnan skall numera det bål spraka, som med sina lågor
skall skingra det borgerliga mörkret i Västeuropa! Därför kan
den djupaste innebörden av den ryska ateismens strävanden,
menar författaren, endast uttryckas medelst denna handgripliga
paradox: stån upp och förneken Gud, på det att Guds rike måtte
förverkligas här på jorden. Men detta gudsrike, som man på
ateismens väg vill grundlägga, innebär människans frälsning, ej från
»synden», utan från lidandet. Ty kapitalismens och
borgerlighetens samfund var ett det lidande armodets samfund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
