Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlis Ulmanis — Lettlands president
speciella gebit. Sedan lian genomgått Lincoln-universitetets
jordbruksinstitut, tjänstgjorde han en tid som lärare därstädes.
Men just då han syntes vara på väg att skapa sig en framtid
härute, kom från hemlandet meddelande om att han inneslutits
i en allmän amnesti, som utfärdats för politiska fångar och
landsflyktingar med anledning av det kejserliga Romanovska husets
300-årsjubileum. Och utan att tveka ett ögonblick lämnade
Ulmanis allt, vad han hade för händer och återvände med första
lägenhet till Europa.
I Lettland väntade honom skiftande uppgifter. Han kallades
genast till konsultativ agronom i Baltiska lantbrukarföreningen,
och man önskade insätta honom som redaktör för tidningen
»Zeme» (Jorden). Men så långt ville icke myndigheterna gå i sin
välvilja, att man åter gav honom hans starkaste vapen i händerna.
Man hade hans artiklar i »Baltijas lauksaimnieks» alltfort i minne,
och den ryske generalguvernören Svegintsev inlade sitt bestämda
veto. Först genom Enzelins’ intervention lyckades man få
motståndet upphävt. Och nu började för Ulmanis förverkligandet av
de planer, som han under så många år utformat. Handlingens tid
hade äntligen kommit, och alla hans företag syftade nu till ett
och samma mål: ett fritt lettiskt folk. Han hade stora svårigheter
att kämpa emot, men steg för steg vann han terräng. Vid sidan
av sina artiklar i »Zeme» verkade han främst genom sina tal, med
vilka han flitigt uppträdde i alla delar av landet. Hemligheten
med hans framgång bland de lettiska bönderna, som ännu trots
allt i stor utsträckning voro fångna i gammal slentrian, var hans
djupa förståelse för den lettiska nationalkaraktären. Han
inriktade sig på att finna gensvar i sina landsmäns känslosamhet och
i böndernas jordhunger. Hans originalitet ligger alltjämt däri, att
ban intimt förknippar sitt nationella patos med en praktisk
lantbrukares synpunkter. i sina politiska tal var han alltid något av
agronom och i sina jordbruksföredrag alltid något av politisk
ledare och väckarö". Från behandlingen av praktiska fakta går han
så småningom över till att tala om högre ting, om det lettiska
folkets mission ocli om den heliga nationalitetsprincipen, vädjande i
första hand till sina åhörares känsla. Men han är alltid på det
klara med att bondepubliken inte länge mäktar följa på en sådan
flykt, och med ett mustigt skämt eller ett kärnfullt ordstäv eller en
välformad aforism är han åter tillbaka på realiteternas fasta mark.
Så bibehåller han tack vare ett ständigt växelspel mellan stor-
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
