Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
William W. Freij
lian men måste förbinda sig att ej återuppta arbetet med
redigeringen av »Baltijas lauksaimnieks». Ulmanis drog sig tillbaka
till sin födelseort, där han på sin brors gård deltog i
jordbruksarbetet. Han hade dock på känn, att han ej längre gick säker.
Hans farhågor besannades snart. På sommaren samma år fick han
på hemliga vägar underrättelse om att en ny häktningsorder mot
honom utfärdats, och hans gynnare rådde honom enträget att
lämna landet. Ulmanis lydde rådet. Över Petersburg och
Helsingfors begav han sig till Stockholm och därifrån vidare till
Tyskland. Nu följde en svår tid, ty han var i avsaknad av alla medel.
Efter framkomsten skriver han hem till Enzelins: »Till Tyskland
kom jag utan en kopek på fickan. Tur att jag kunde ta in hos
bekanta, annars skulle jag fått stanna på gatan.»
Helst hade nog Ulmanis velat slå sig ned i Tyskland för att på
nära håll kunna följa utvecklingen i hemlandet. Men då det
visade sig omöjligt för honom att finna en passande anställning,
måste han till sist som så många andra landsmän söka sin lycka
i Amerika. Från denna tid finnas inga brev av hans liand. Han
isolerade sig fullständigt och avbröt alla förbindelser med
hemlandet. Först när lian fått en i sitt eget tycke värdig anställning,
satte han sig åter i förbindelse med Enzelins och berättade
utförligt om den kamp han haft att utstå för sin existens i ett land,
med vars språk och övriga förhållanden han från början var
fullkomligt obekant. Här i Amerika gällde hans europeiska
pappersmeriter intet, och han fick till att börja med ta anställning som
vanlig lantarbetare. Senare var han sysselsatt som mejerist och
lyckades slutligen få plats på laboratoriet vid en smörfabrik i
Omaha. Då hade han redan helt och fullt återvunnit sin sega
optimism, vilken förut varit nära att svika honom, och han
skriver till Enzelins: »I varje fall är det bättre att leva här än i
Tyskland. Det är en vidare, större och friare värld.» Än större blev
lians tillförsikt, sedan han fått veta, att ett arbete, som han
lämnat i manuskript, då han måste ge sig av från Lettland, utkommit
av trycket och fått god avsättning. Boken i fråga bar titeln
»Ienesiga lopkopiba» (Batiouell boskapsskötsel), som synes ett rent
fackverk. Dess största betydelse låg kanske emellertid inte i denna
dess egenskap utan i det förhållandet, att Ulmanis’ namn genom
detta arbete blev allmänt bekant i jordbrukarkretsar. Det banade
också väg för honom inom den vetenskapliga världen i Amerika,
där han så småningom kom att betraktas som en kapacitet på sitt
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
