Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlis Ulmanis — Lettlands president
som han återfann efter sina studieår utomlands, var delvis ett
annat, än det han lämnat. Den socialistiska agitationen hade här
som på många andra håll i Ryssland nu satt in på allvar. Och
resultatet var påtagligt. Den indolens, som tidigare i stor
utsträckning präglat letterna och kommit dem att nedsjunka till att
bli nästan viljelösa parias i händerna på de baltiska baronerna,
hade på sina håll efterträtts av en begynnande moralisk
självmedvetenhet. Denna utveckling gynnades av en vittutbredd
de-moralisering inom junkerkretsarna. Bönderna hade lärt sig inse
vikten av sammanhållning, och hade man förut i desperation låtit
sig förledas till planlösa och lätt kuvade upplopp mot storgodsens
baroner, började man nu med hjälp av organiserade strejkrörelser
skaffa sig gehör för sina rättmätiga krav. År 1905 var tiden
mogen för den första stora kraftmätningen i samband med den första
ryska revolutionen. Arbetsnedläggelsen var ganska allmän, och
som villkor för arbetets återupptagande krävdes lägre arrenden,
högre löner, bättre bostäder och mänskligt bemötande. Alla
ränteinbetalningar inställdes, och man fordrade nedskrivning av
skuldsummorna. Kampen blev efterhand alltmer förbittrad. I oktober
månad funno storgodsägarna ställningen ohållbar, och de måste
gå med på uppfyllandet av flera av böndernas och lantarbetarnas
krav. Även om i realiteten reaktionen snart åter tog överhand
och framkallade de blodiga repressalierna i december 1905, vilka
kostade tre tusen letter livet, hade dock den samfällda aktionen
givit de kuvade bönderna ett klart bevis på att förtryckarna kunde
bekämpas.
Ulmanis hade efter hemkomsten slagit sig ned i Yalmiera
(Wol-mar) i norra Lettland. Han hade icke tagit någon direkt del i
1905 års oroligheter, men genom sina aggressiva artiklar i den av
honom redigerade »Baltijas lauksaimnieks» (Den baltiske
lantbrukaren) hade han riktat de maktägandes uppmärksamhet på sig.
Det dröjde icke länge, förrän man fann en anledning att försäkra
sig om hans person. Han arresterades hösten 1905 och insattes i
fängelse i Pskov. Under denna prövotid stod troget vid hans sida
en annan av dem, som skulle ägna hela sitt liv åt arbetet på
letternas frigörelse, och som sedermera alltjämt kom att bli en
rådgivare och hjälpare åt Karlis Ulmanis. Det var Hermanis
Enze-lins, vilken redan från början trott på Ulmanis som en
framtidsman. Emellertid kunde de ryska myndigheterna icke finna någon
gravare anklagelse mot den häktade, och på våren 1906 släpptes
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
