Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
William W. Freij
Ulmanis år 1902 pä eget initiativ i sin hembygd Berzmuiza en kurs
i mjölkhushållning. Följande år vann han inträde i Zürichs
polytekniska högskola, vars lantbruksfakultet han kom att tillhöra.
Under ferierna vistades han emellertid i Lettland, och han började
därvid allt oftare anlitas som föreläsare i jordbruksfrågor.
Studietiden vid den schweiziska högskolan fick betydelse för
Ulmanis inte bara ur rent praktisk studiesynpunkt. I Schweiz
lärde han sig förstå, att även ett litet folk kan äga bestånd som
nation, om det har schweizarnas själsharmoni och självdisciplin.
Men det allra viktigaste var, att Ulmanis här sammanträffade med
några av de revolutionärer, som förvisats från Ryssland och i
Schweiz funnit en tillflyktsort. Visserligen uppgav han icke heller
nu sin försiktiga hållning, bröt sig icke ut ur sin isolering, men
han följde med spänt intresse, hur från detta avlägsna land
undermineringsarbetet i Ryssland dirigerades och hur djärva
frihetsplaner smiddes. I)en schweiziska tiden blev avgörande för hans
politiska inställning, och man kan med säkerhet säga, att fr. o. m.
denna tid hans idé om ett fritt och självständigt lettiskt folk
började ta fastare form.
Av största betydelse för hans utveckling blev sammanträffandet
i Zürich med idealisten och frihetshjälten Mikelis Valters, vilken
sökt sig hit undan den ryska hemliga polisen. Ytligt sett voro
Ulmanis och Valters direkta motsatser. Den senare var arbetarson
från Liepaja (Libau), och hade på närmsta håll sett proletariatets
levnadsförhållanden. Enligt hans uppfattning låg den enda
utsikten till räddning i ett raskt ingripande med våldsmedel. Han
var klart socialrevolutionär. I timslånga diskussioner dryftade
dessa bägge de gemensamma lettiska problemen. Med hela sin
glöd och med uppbjudande av ali sin övertalningsförmåga sökte
Valters få Ulmanis över på sin revolutionära linje. Ulmanis kände
sig styrkt av Valters brinnande idealitet, och det torde varit få
människor, som betytt så mycket för honom som just denne
revolutionär. Vid flera senare tillfällen skulle Ulmanis komma att
erinra om detta sammanträffande i Zürich. Till slut förmåddes
ban att medarbeta i en av Valters redigerad tidning med artiklar
om missförhållanden på den lettiska landsbygden. Men Ulmanis’
väg var dock en annan än Valters’, även om målet var
gemensamt för dem.
Sina teoretiska lantbruksstudier avslutade Ulmanis genom en
tvåårig kurs vid lantbruksinstitutet i Leipzig. Det lettiska folk,
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
