Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlis Ulmanis — Lettlands president
bönderna för sina skatteinbetalningar och arrenden erhöllo lån
med jorden som säkerhet. Vanligen översteg det sedan bondens
ekonomiska kraft att återbetala lånet. När han dog, måste äldste
sonen tillsammans med gården också övertaga inteckningarna, och
så började för honom samma ekonomiska träldom som för fadern.
Utom till låneräntor och arrendeavgifter gällde det för bonden att
skaffa kontanter till ett stort antal allmänna pålagor, till
underhåll av lutherska kyrkan, till vägar och gästgiverier, till
folkskoleväsendet, till kommunalförvaltningen och fattigvården samt
till en synnerligen betungande etapptjänst. Ytterligare tillkom en
extra skatt till adeln, en utskyld, vilken givetvis måste ha varit
särskilt förhatlig.
I om möjligt än odrägligare förhållanden levde de obesuttna
lantarbetarna; dessas antal uppgick till mer än tjugofem tusen,
och de voro i regel sysselsatta på de skattefria kronogodsen, vilka
några få junkerfamiljer slagit under sig. Tillgången till
arbetskraft var i allmänhet större än efterfrågan, och det var således
lätt att pressa priset på arbetskraft till det yttersta. På landet
uppkom — liksom i städerna — ett svältfött proletariat.
Den lettiska bonde- och lantarbetarfrågan komplicerades
därigenom, att den besuttna klassen, d. v. s. de baltiska baronerna
jämte inflyttade tyska bönder, måste betraktas som främlingar
i landet. Deras sedvänjor och uppfattningssätt voro letterna
främmande. Till det ekonomiska förtrycket kom därför för de senare
känslan av att vara underkuvade av intränglingar. Det politiska
hat, som härigenom alstrades, låg nu på många håll latent, men
det skulle i tidens fullbordan bli en väldig energikälla för dem,
som satt som sitt mål att ge letternas jord åt letternas folk. Hatet
riktade sig emellertid ej blott mot de tyska godsägarna utan
riktade sig efterhand också mot borgerskapet i städerna ocli
prästerskapet, som vanligen gjorde gemensam sak med adeln.
Slutligen hade man att räkna med de nationalistiska
autonomisträvandena. I dessa hade dock från början den stora massan
ingen del. Först så småningom vanns den härför genom de
politiska ledarnas metodiska agitation.
Det är betecknande för Karlis Ulmanis’ verklighetssinne, att han
först satte in sin kraft på att förbättra böndernas timliga villkor
genom att lära dem utvinna mer ur jorden. Lantbruket skulle
göras mer rationellt, och härvid var det inte sällan han tog de
tyska kolonisterna till förebild. Tjugofem år gammal anordnade
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
