Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Hilding Pleijel: Ungkyrkorörelsen i Sverige - Kring korset och kyrkan - Walfrid Hedin: Svensk kristendom - John Nilsson: Kris och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
dock framgå, att han bedömt läget vid ungkyrklighetens
framträdande för mörkt och förenklat motsättningen mellan de frikyrkliga
och de ungkyrkliga i Uppsala 1911 och i samband därmed yttrat sig
onödigt hårt om de förra. leke minst framgår detta vid en jämförelse
med den förnämliga festskrift, Tänkt och timat, som den
frikyrkliga studentföreningen utgivit till sitt 25-årsjubileum i år. Här
tecknar prof. G. Westin det religiösa och kyrkliga läget vid seklets
början och fil. lic. Manne Eriksson skriver opartiskt och fint
föreningens historia.
Ett nyttigt komplement till Nystedts framställning på dessa och
andra punkter utgör Hilding Pleijels skrift Ungkyr k orör elsen
i Sverige i Gleerups serie. Värdefullt är här jämförelsen med den
gamla engelska oxfordrörelsen, påvisandet av det svensk-lutherska
draget i rörelsen och ställningstagandet till en del av litteraturen i
ämnet. På annat sätt kompletteras Nystedts bok av den minnesskrift
Kring korset och kyrkan, som Kyrkliga frivilligkåren i
Lund utgivit till sitt 25-årsjubileum. Pastor Ernst Frostin tecknar
den senare historien, fyndigt erinrande om att Lunds Frivilligkår
liksom den gamla oxfordrörelsen har sin Newman —• prof. Ernst
Newman, som nu i 8 år, även efter förflyttningen till Åbo, varit dess
ledare. Denne har ock givit ett par bidrag till minnesskriften, som i
sin helhet är en nyttig påminnelse om att ungkyrkliga tankar och
arbetsformer sedan länge äro spridda också bland lundensiska
studenter och präster.
Utom från frikyrkligt håll har den starkaste kritiken mot
ungkyrk-ligheten städse kommit från gammalkyrkligheten, den
svårbestämbara storhet, ofta med schartauanskt inslag, som Melin kallade »Det
renodlade Ordets väg». En god framställning av denna kyrkosyn lia
vi i Walfrid Hedins broschyr Svensk kristendom. Denna
karakteriseras av förf. såsom evangelisk-luthersk samvetskristendom
med kallelsetrohet och högtidlighet som särmärken. Därom är ej
mycket att säga. Men man får vidare veta, att denna kristendom
egentligen endast trivs i hem, skola och kyrka, och utifrån denna
premiss fördömes sedan allt frivilligt kyrkligt arbete, såsom
ungdomsverksamhet, socialt arbete, ja t. o. m. söndagsskola; Luthers ord,
att »kyrkan är modern som föder och fostrar sina barn», får hos
Hedin det sällsamma tillägget: »ocli håller sig hemma».
Betecknande för denna typ av präster, som med osvikligt nit sköta sin
förkunnelse, konfirmandundervisning och övriga obligatoriska
åligganden men icke på minsta sätt söka nå dem som icke självmant uppsöka
dem eller deras kyrka, är också följande yttrande: »Ordet skall vara
i rörelse men icke när som helst och hur som helst blott för att nå.»
Till denna typ torde man på visst sätt också ha att räkna en kyrklig
polemiker av delvis annat snitt, John Nilsson, som nyligen utgivit en
essaysamling Kris och kristendom. Huvudtesen är här som
hos Hedin, att en kyrklig förnyelse betyder en återgång till »fädernas
arv», till den kärnsunda svenska kristendomstypen, helst av
1600-tals-modell. Väl har Nilsson en helt annan inställning än Hedin till
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
