Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Olle Nystedt: Från studentkorståget till Sigtunastiftelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
till en analys av högkyrk] igheteri, reformförbundsrörelsen och
grupprörelsen, där de två förstnämnda bli mest kritiskt bedömda.
Låt oss nu se efter vad de olika aktuella rörelserna själva givit för
bidrag till årets bokflod.
Ett av de tyngst vägande arbetena är utan tvivel teckningen av
ungkyrklighetens historia, sådan vi fått den i Olle Nystedts Från
studentkorståget till Sigtunastiftelsen — en både
reklammässigt och sakligt ganska dålig titel, som lägger den
missuppfattningen nära, att Sigtunastiftelsen skulle vara rörelsens mål
och huvudresultat. Att så icke är fallet framgår emellertid av de
sista tio sidorna i den egentliga framställningen, där förf. på ett
klart, konkret och allsidigt sätt besvarar frågan: »Vad har det
egentligen blivit av den ungkyrkliga rörelsen?» Dessa sidor borde läsas
av var och en som vill kritisera eller bagatellisera denna rörelse, som
mer än de flesta andra sprungit direkt ur lutherdomens och den
svenska folkkyrkans hjärtetankar.
Bokens innehåll är övervägande krönikeartat. Efter en teckning av
bakgrunden i kyrka och teologi leder oss förf. fram genom det första
korståget 1909 och dess omfattande förberedelser, grundandet av
Kyrkliga frivilligkåren och tidskriften »Vår Lösen», arbetet bland
olika folkklasser ocli yrkesgrupper, pansarbåtsinsamlingen,
grundläggningen av Sigtunastiftelsen. Boken är i första hand en
materialsamling. Huvudvikten ligger på de dokument av mer eller mindre
personlig art som förf. publicerar, och de ställa utom allt tvivel, att
ungkyrkligheten verkligen var en religiös och kyrklig väckelse, icke
bara en kyrkopolitisk aktion, som man än i dag får höra. Mera
tveksam blir inan, om inte rörelsen har vissa brister i fråga om det sociala
intresset. Det är i varje fall synnerligen intressant att läsa om
motsättningarna mellan Eklund och Billing å ena sidan och Söderblom
och Lutteman å den andra. Om ledaren, Manfred Björkquist, så
småningom dragits alltmer över på de senares sociala linje, synas många
av männen i ledet däremot i förkunnelse och praktik ha gått den
andra vägen.
Nystedt berättar kunnigt och medryckande, och boken liar
förblivande värde för kunskapen om detta avsnitt av svensk
kyrkohistoria. Den saknar väl icke formella och reella brister. En svaghet
av det förra slaget är frånvaron av närmare källhänvisningar för det
omfattande primärmaterialet. Egendomligt är vidare att år 1936
publicera en 1929 hållen minnesteckning över bortgångna kamrater utan
att föra den vidare, då dock många av rörelsens förgrundsgestalter
avlidit under mellantiden. Ett bättre hänsynstagande till den
sparsamma litteraturen om ungkyrkligheten, ev. en förteckning över
denna, skulle inte heller skadat i ett standardverk av denna typ.
Förefintligheten av ett personregister skall däremot tacksamt
erkännas.
I fråga om innehållet måste man ju minnas, att det är svårt för en
medkämpe att skriva objektivt om sin egen falang. I huvudsak torde
Nystedt lia lyckats. Av den diskussion, som boken redan väckt, synes
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
