Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Östersjöflottorna och de senaste flottavtalen. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östersjöflottorna och de senaste flottavtalen
åldrande pansarskeppen bidraga till att upprätthålla kustflottans
försvarskraft ännu under någon tid. Beroende på den kommande
utvecklingen har förslag till de fartygsbyggnader, som böra följa
efter pansarkryssarna, måst uppskjutas till den tidpunkt, då detta
blir aktuellt, d. v. s. omkring 1942.
Det framgår emellertid, att de begränsningar, som godtagits av
de båda stora östersjöflottorna, kunna för oss underlätta
inpassandet av för riksförsvaret nödvändiga artillerifartygstyper.
Dock fordras härför, att de svenska artillerifartygen bestyckas
med kanoner av över 20,3 cm. kaliber.
En känd marinexpert, viceamiral Usborne, har nyligen i en
uppmärksammad artikel i Storbritanniens förnämsta militära
tidskrift (Journal of the Royal United Service Institution, aug. 1937)
behandlat frågan om för Sverige lämpliga fartygstyper. Han
ansluter sig till principen, att de svenska artillerifartygen skola
omöjliggöra företag mot Sverige utan att den anfallande riskerar
sina slagskepp eller, med andra ord, att de böra byggas i den
ovannämnda »luckan». Han konstaterar också, att de tre gamla
pansarskeppen utgör den del av flottan, som i första hand fordrar
förnyelse. Den typ, som enligt hans mening skulle bäst passa
Sverige, vore ett fartyg med 6 st. 25 cm. kanoner, gott pansarskydd
och minst 30 knops fart. Hans förhoppning att kunna begränsa
ett dylikt fartygs storlek till 9 à 10,000 ton synes dock knappast
kunna infrias; den torde snarare ligga mellan 12 och 14,000 ton.
Uttalandet är emellertid intressant, enär det praktiskt taget
sammanfaller med typutredningens resultat, ehuru amiral de
Champs av kostnads- och andra skäl varit nödsakad att finna en
annan utväg med fasthållande av principen att »bygga i luckan».
De tvenne ovan behandlade avtalen innebära även ömsesidiga
skyldigheter att i förväg lämna detaljerade upplysningar om
nybyggnadernas klass och storlek, hästkraftantal ocli fart, maskiner
och framdrivningsmedel, kanonernas antal och kaliber,
torpedtuber, minor och flygplan m. m. Sovjetunionen har dock i detta
fall fö’rbehållit sig att icke lämna meddelanden om fartyg avsedda
uteslutande för Ejärran Östern, så länge icke Japan ansluter sig
till en liknande traktat. Häremot hade de båda övriga makterna
intet att erinra, sedan genom avtalets formulering garantier
skapats för att inga oväntade omflyttningar av ryska sjöstridskrafter
kunna göras från Fjärran Östern.
I fråga om det tidigare nämnda brittisk-tyska separatavtalet
473
34— 37510. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
