Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Östersjöflottorna och de senaste flottavtalen. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östersjöflottorna och de senaste flottavtalen
tanke på Fjärran Östern fordrat den större kalibern, vilket i sin tur
medfört, att Tyskland krävt samma rätt med tanke på Östersjön.
Av allt att döma är Sovjetunionen f. n. i färd med att söka
placera byggandet av två à tre dylika slagskepp i utlandet. De
allestädes pågående sjörustningarna synas dock t. v. lägga vissa
svårigheter i vägen härför. Enligt uppgifter i Tredje rikets
officiösa press kommer Tyskland att inom fyra år äga tre stycken
slagskepp av maximitonnage, d. v. s. 35,000 ton, förutom de två på
26,000 ton, som nu färdigställas.
Slagskeppen hava genomgått en avsevärd kvalitativ utveckling
sedan tillkomsten av den nuvarande svenska pansarskeppstypen.
Om man tillåter sig det tankeexperimentet att nu ersätta den
föråldrade S v e r i g e-typen med pansarskepp, vilka stå i samma
relation till nutida slagskepp som S v e r i g e-skeppen vid deras
tillkomst till dåtida slagskepp, kommer man till ungefär följande
data: 4 å 6 st. 33 cm. kanoner, 30 knop och ökat pansarskydd, vilket
skulle leda till dels en fördubbling av S v e r i g e-skeppens storlek,
dels ett pris, som icke understege 70 milj. kr.
Av olika, lätt insedda skäl har viceamiral de Champs i den nu
avlämnade utredningen rörande flottans fartygstyper m. m. icke
ansett sig kunna föreslå en typ, som »följer med» i utvecklingen.
Fasthållande principen att bygga de svenska fartygen i den
existerande luckan mellan slagskeppen och nästa fartygstyp, de tunga
kryssarna, har amiral de Champs funnit det nödvändigt att
förlägga den nya artillerifartygstypen nära luckans undre gräns.
Londontraktaten av år 1936 markerar tydligt gränserna i denna
lucka genom förbudet att bygga alla slag av tunga kryssare och
andra fartyg mellan 8,000 och 17,500 ton, bestyckade med kanoner
av kalibrar mellan 15,5 och 25,4 cm. Vid de brittiska
förhandlingarna med Sovjetunionen och Tyskland fordrade dock den förra
makten att få bygga 7 st. kryssare i den förbjudna zonen,
nämligen med 8,000 ton och 18 cm. kanoner. Denna kaliber väckte ett
visst uppseende, särskilt som projektilerna äro för tunga att ladda
för hand ocli för små att med fördel insättas mot tunga kryssare,
men den förklarades från rysk sida bero på
tillverkningsförhållanden. I Tyskland anses snarare önskan att vinna överlägsenhet
över alla lätta kryssare med 15 cm. kanoner ha dikterat beslutet.
I varje fall framkallade det ryska önskemålet motsvarande krav
från tysk sida. I enlighet med det separata brittisk-tyska
fördraget den 18 juni 1935 får Tyskland förstärka sin flotta intill
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
