Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Östersjöflottorna och de senaste flottavtalen. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERSJ ÖFLOTTORN A
OCH DE SENASTE FLOTTAVTALEN
Av kaptenen vid Kungl. Flottan STIG H:SON-ERICSON, Stockholm
När Storbritannien efter långvariga förhandlingar den 17 juli
i år lyckades genomföra Sovjetunionens och Tysklands
principiella anslutning till 1936 års flottavtal, inträdde
östersjösitua-tionen i ett nytt läge, måhända i allmänhet ej nog beaktat.
Efter det första avtalet rörande flottbegränsningar,
undertecknat i Washington 1922, har den ena överenskommelsen efter den
andra tillkommit, allt i det vällovliga syftet att begränsa
rustningarna till sjöss. Hittills hava de i stort sett endast berört
stormaktsflottorna, och detta blott i avseenden, som icke haft något
direkt inflytande på Sveriges sjöförsvarsfrågor. Med tillkomsten
av de senaste båda överenskommelserna liar Storbritanniens
avtalspolitik ryckt oss in på livet. De två största östersjömarinerna
liava nämligen med vissa förbehåll anslutit sig till 1936 års
Londonavtal, och det är känt, att förberedelser vidtagits även för de
skandinaviska staternas anslutning till detsamma. Veterligen äro
varken Sverige eller övriga skandinaviska länder hittills bundna
av något avtal rörande kvalitativ eller kvantitativ begränsning av
sjöstridskrafterna.
Med tanke på jlottfrågans kommande behandling är det av
största intresse att granska de begränsningar och medgivanden,
som i de nya överenskommelserna beröra Sovjetunionen och
Tyskland under den gällande avtalstiden, nämligen till 1943.
I denna tidskrifts förra årgång (sid. 687) lämnades av
kommendörkapten E. Biörklund en kortfattad redogörelse för 1936 års
Londonavtal. De båda nya avtalen ansluta sig i princip till detta.
Sovjetunionen och Tyskland hava förbundit sig att icke bygga
större slagskepp än på 35,000 ton med kanoner av högst 40,6 cm.
kaliber. Den ursprungligen angivna kalibern, 35,6 cm., har således
uppgivits på grund av Japans vägran att underkasta sig
kvalitativa inskränkningar utan att antalet fartyg samtidigt
begränsades. Det torde därför främst hava varit Sovjetunionen, som med
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
