Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5 juli 1937 - Gulddebattens faktiskta bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
duktionskostnaderna i och för sig skulle sakna betydelse. Denna
uppfattning delas ej av bankrapportens författare, som tvärtom ingår
på en undersökning av utvecklingen av den tyngst vägande
omkostnadsposten, nämligen arbetslönerna, och påvisar, att dessa för det
viktigaste produktionsområdets — Sydafrikas — vidkommande varit
påfallande konstanta sedan 1929. Under samma tid har emellertid
guldpriset stigit från 84 sh. 11112 d. till drygt 140 sh. per uns, d. v. s.
med nära 70 %. Ä andra sidan lia de stora vinster, som tillföljd härav
kunnat inhöstas av ägarna till de bäst belägna fyndigheterna, i viss
mån beskurits genom skatteskärpningar. Dessa ha emellertid icke
varit av den omfattningen, att de kunna anses nämnvärt påverka de
möjligheter till fortsatt stark produktionsökning, som enligt bankens
mening vid oförändrat guldpris äro för handen.
Baselbankens undersökning begränsar sig emellertid icke till
nyproduktionen av guld under 1936 utan analyserar även det betydande
utbud, som under året ägt rum av tidigare tesaurerat guld.
Rapporten erinrar i detta sammanhang till en början om, hur olika österns
och västerns folk i detta hänseende reagerade vid depressionens
inträde. I de österländska staterna medförde lågkonjukturen oerhörda
utförsäljningar av de under generationer hopade guldskatterna. Från
1931 intill utgången av 1936 utskeppades från Indien, Kina och
Hong-Kong 42 miljoner uns guld till ett värde av nära 4,5 miljarder
schweiziska guldfrancs, d. v. s. motsvarande ungefär 2V4 gånger världens
totala årsproduktion av guld på 1920-talet. Men i de västerländska
staterna ägde samtidigt rum en utomordentligt omfattande lagring
av guld, vars totalbelopp emellertid är svårt att exakt angiva. Medan
skeppningarna från Östern— vilka tydligen till dels haft karaktären
av rena spekulationsaffärer, framkallade av det höga guldpriset efter
1931, men till dels också varit att beteckna som nödrealisationer —
numera starkt gått tillbaka och under 1936 ej belöpte sig till mer än
437 miljoner schweizerguldfrancs mot exempelvis 1,191 miljoner år
1932, så synes en omsvängning i den västerländska allmänhetens
hållning ha ägt rum först i samband med guldblockets sönderfallande i
september—oktober 1936. Baselbanken beräknar, att den detesaurering
av guld, som följde på valutanedskrivningarna hösten 1936, omfattat
i runt tal en miljard schweizerguldfrancs. Då världsproduktionen
1936 beräknas ha uppgått till ett värde av 3,777 miljoner francs och
importen från Östern, såsom nämnt, till 437 miljoner, skulle alltså det
totala utbudet på guldmarknaden lia varit drygt 5,200 miljoner
schweizerguldfrancs.
Det torde ha visst intresse att se, vart dessa 5 miljarder francs
tagit vägen. Överraskande låg är siffran för industriens och
guldsmedkonstens anpart däri — den uppgår till ej mer än 190 miljoner
francs. Detta vill med andra ord säga, att blott c:a 5 procent av
nyproduktionen av guld kommer till en reell användning. De övriga
95 procentens öde är att vandra från den sydafrikanska, sibiriska
eller kanadensiska jordens innandöme till de nästan ännu
oåtkom-ligare underjordiska bankvalven i London, Paris och New York. Och
447i
32 — 37425. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
