Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Oxfordgrupprörelsen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Olsson
invändning som uppfostringskristendomen ständigt riktat mot
väckelsekristendomen. Gentemot den senares överskattning av den
plötsliga omvändelsens verkan har uppfostringskristendomen både
på grundval av bibelns vittnesbörd och ali erfarenhet inskärpt
behovet av en ständigt fortgående helgelse. Det är icke det enda
fallet, där man konstaterar, att den kristna själavården på ett
ekla-tant sätt föregripit slutsatser orn det mänskliga själslivets sätt att
fungera, till vilka man först i våra dagar kommit på
experimentell väg. Med full rätt kan man påstå, att psykoanalysens
upptäckt av det omedvetnas och undermedvetnas oerhörda roll in nuce
innehålles i Jesu ord att »vad som går ut ifrån människan, detta
är det som orenar människan. Ty inifrån från människornas
hjärtan utgå deras onda tankar, otulct, tjuveri, mord ...» (Mark. 7: 20 f.,
jfr Matt. 15:17 ff.).
Men Brown förnekar ingalunda plötsliga omvändelser. Han
menar endast, att människor icke nå den lugna ocli förtröstansfulla
trons stilla hav efter en stormig seglats genom ren passivitet utan
som resultat av en psykisk konflikt, som utspelas i själens
omedvetna skikt. Det är detta, som grupprörelsen har en benägenhet
att förbise, liksom den över huvud taget underskattat betydelsen
av kristlig fostran ocli disciplin. Och dock är det så, att
grupprörelsen vunnit sina bästa medlemmar bland dem som uppfostrats
i verkligt kristna hem ocli som vuxit upp i kyrkliga kretsar,
stats-eller frikyrkliga. Men man kan gott medge, att det är
Oxford-grupprörelsen, som genom sin intensiva vädjan till verklig
gemenskap med Gud och medmänniskor hos dessa sprängt de höljen,
som lagt sig omkring det frö till äkta kristligt liv, vilket låg och
grodde i det fördolda.
Brown anser, att det i delgivningen ligger en allvarlig fara, ty
den når endast till själens ytskikt. I stället för att man blir
allvarligt befriad genom att delgiva andra sina erfarenheter, sina
synder, sina själsliga defekter, kan man komma att knyta
relationer i det undermedvetnas djup, som bli till bindande tvång och
icke till befrielse. Ocli även om denna fara i de flesta fall icke är
så stor, när man som här har att göra med aktningsvärda och
samvetsgranna personer, föreligger alltid den faran, att man blir
fasthållen på ett visst stadium i sin själsanalys och sin religiösa
utveckling och hindras att gå till botten med den egna själen och
dess brister. Det kan inte nekas, att Brown liär satt fingret på en
sjuk punkt hos de rörelser överhuvud, som alltför ohejdat prakti-
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
