Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Oxfordgrupprörelsen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överensstämmelse med dess krav på absolut kärlek, ty det riktar sig i många
fall mot andra kristna riktningar. Överhuvud gör det ett
osympatiskt intryck, när människor under intrycket av en allt
överskuggande upplevelse börjar att smäda hela sitt förflutna som
hyckleri och villfarelse eller fördöma jordisk plikttrohet och
administrativ duglighet som onyttig och gudlös. Guds tjänst har
rum för och de mänskliga behoven kräva lika mycket stilla
pliktuppfyllelse som brinnande nit, som om det icke tuktas och hålles
inom tillbörliga skrankor lätt blir ovist. Hur den grå vardagens
plikter fyllas är ofta en bättre prövosten på den kristna
karaktären än den evangelistiska ivern.
Om grupprörelsen knappast kan sägas ha fogat något väsentligt
drag till den kristna lärobyggnaden, tillämpar den i praktiken ett
par i och för sig äkta kristna principer, men på ett så renodlat
och intensivt sätt, att de kommit att anses som särskilt
karakteristiska för rörelsen. Gruppteknikens två huvudprinciper äro
»delgivning» (sharing) och »ledning» (guidance), principer, som
också på sitt sätt tillämpats av den moderna psykoanalysen.[1] Man
kan visserligen icke säga, att grupprörelsens anhängare vilja
uppträda som psykologiska amatörer. Men då de, liksom den moderna
psykologien, utgå ifrån det omedvetna och undermedvetnas
oerhörda betydelse för medvetandet och det mänskliga handlandet,
borde de icke alldeles ignorera de erfarenheter den vetenskapliga
psykologien tror sig ha gjort. På de faror, som här hota
grupprörelsen, ha ledande psykologer fäst uppmärksamheten; ett särskilt
beaktansvärt inlägg har i boken »För och mot grupprörelsen»
gjorts av den framstående engelska psykoterapeutikern, docenten
i Oxford William Brown. Jag följer här nedan i stort sett hans
framställning.
Med utgångspunkt från psykologien, d. v. s. de fakta och lagar,
om vilka vi faktiskt kommit till klarhet genom ett objektivt
studium av det sätt på vilket själen fungerar, kritiserar Brown
grupprörelsens anspråk på »att kunna åstadkomma en radikal
förvandling efter gemensam bikt vid ett gruppmöte eller ett house-party
och några få timmars tillämpning av grupprörelsens metoder».
Detta är nämligen mera än den psykologiska vetenskapen kan
medgiva vara möjligt. Man observerar här, att Brown gör samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
