Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Pfannenstill
manhängande helt. Här kan man med rätta tala om en renässans
för Leibniz’ försök till en universallogik, som på sin tid
betraktades som något fantastiskt. Av Wienerskolans representanter är
det särskilt Neurath, som energiskt arbetat på en sådan
veten-skapsencyklopedi — ej system, ty det låter för filosofiskt och
metafysiskt. Såsom ett exempel på hur en sådan encyklopedi arbetar,
visar Neurath, hur termen »människa» kan användas med samma
innebörd i biologien, mekaniken, sociologien, geologien etc. För
att undvika det vanliga språkets vaghet pläderar Wienerskolan,
som vi sett, för ett enhetligt symbolspråk. Möjligheten av ett
dylikt gemensamt språk följer som en naturlig konsekvens av
Wienerskolans s. k. fysikalism, enligt vilken de olika vetenskapernas
termer kunna återföras på fysikens. Vi se, hur positivismens
anknytning till naturvetenskapen liksom till materialismen här går
igen. Någon skillnad mellan naturvetenskap och kulturvetenskap
skulle sålunda vara omöjlig. Visserligen råder det stor rådvillhet
bland dessa positivister, i vad mån de skola erkänna
kulturvetenskaperna som äkta vetenskaper, men det finns dock en tendens,
öppet uttalad av bl. a. Neurath och Hahn, att det är möjligt att
få t. ex. de historiska begreppen överflyttade till det fysikalistiska
språket och på så sätt göra historien till vetenskap. Och Neurath
kan sålunda ge sig liän åt följande framtidsdröm: »Lönen är
glädjen vid vetenskapens slutna byggnad, som man sedan århundraden
kämpat för, som fantastiskt föresvävade en Raymundus Lullus,
men redan logiskt strängare en Leibniz, och som en Comte ville
bygga upp genom en historiserande betraktelse. Men först den
terminologiska analysen skall lämna de instrument, som senare skola
möjliggöra för enskilda tänkare och en skara medarbetare att
skapa enhetsvetenskapen till en liandlingsduglig bildning». Man
kan fråga sig, om Wienerskolan ej här övergivit sin vetenskapliga
försiktighet, och att G. Gentile har rätt, då han säger, att »tanken
på en enhetlig universalvetenskap är positivistisk vidskepelse».
Även från positivismen närstående håll har kritik riktats mot
Wienerskolan för ovetenskaplighet, för metafysik; så t. ex. av
Einar Tegen, som i en artikel i den svenska filosofiska tidskriften
»Theoria» dragit upp gränslinjen mellan den logiska positivismen
och den positivism eller, rättare sagt, den objektivistiska filosofi,
som vi påträffa i den s. k. Uwsalafilosofien med Hägerström ocli
Phalén som denna riktnings huvudmän. Denna filosoii har många
beröringspunkter med den ovan skisserade. Den vänder sig med
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
