Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huvudströmningar i våra dagars filosofi
fiktioner. Av dessa positivister är det emellertid Mach, som betytt
mest för den moderna positivismen, nämligen den logiska
positi-vismen eller logiska empirismen.
Denna positivism, som också går under namnen logicism, logisk
analys, symbolisk logik etc., är särskilt knuten till den s. k.
Wiener-kretseu eller Wienerskolan, vars ursprungliga representanter voro
M. Scblick, E. Carnap ocli O. Neurath. De engelska realisterna
Witt-genstein, Whitehead och Russell ha betytt mycket för deras teoriers
utformning. I Russells och Whiteheads gemensamma arbete
»Principia Mathematica» funno de den logisk-analytiska metoden
konsekvent och fullödigt utbildad till sina yttersta gränser.
Matematiken kunde återföras på logikens satser, ja, matematik och
logik blevo identiska. Deii matematiska vetenskapen hade alltid
stått som den säkraste och fastaste, och nu trodde man sig kunna
göra de filosofiska satserna lika allmängiltiga genom att göra
filosofien till ren logik, som helst borde arbeta med ett teckenspråk,
liknande det matematiska. Den logiska postivismen eftersträvade
med entusiasm att på denna säkra grundval bygga upp en ny
filosofi, vars enda uppgift skulle vara att genom logisk analys rena
och klargöra de empiriska vetenskapernas satser och begrepp. Den
blev ren vetenskapslära eller vetenskapslogik. Alla metafysiska
spekulationer om tingens väsen eller en översinnlig verklighet
bannlystes. Man gick till och med så långt, att man ej på något
sätt ville tala om några objekt, uppfattningar eller erfarenheter.
Dessa termer hade med en bestämd erfarenhet att göra och voro
därför metafysiska. Någon kunskap om tingen kunde logiken ej
ge, utan det hörde till realvetenskapernas uppgift. Logiken var
nämligen uteslutande formell, den hade endast att göra med det
sätt, på vilket vi tala om föremålen. Logiken kom sålunda att bli
språkanalys. Särskilt är det Carnap, som gjort sig till tolk för
denna lingvistiska filosofi. Enligt honom är filosofien språkets
logiska syntax. Den kan definieras som läran om språkets
omform-ningsregler. Genom analys av en vetenskaplig sats vill man
omforma den till en logiskt mera pregnant form, utveckla
konsekvenserna, jämföra dessa med andra satser, och på så sätt avgöra, om
satsen äger logisk mening, eller om den blott uttrycker ett nonsens,
såsom t. ex. de metafysiska satserna.
Men Wienerskolan stannar ej vid detta. Den vill gå vidare och
grunda en enhetsvetenskap eller ett universalspråk, där alla de
olika vetenskapernas satser kunna innefattas och bilda ett sam-
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
