Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben tredje statsmakten — propagandan
lan a priori som politiskt neutral oeli är det helt visst utan större
svårighet. Men lian får inte plädera partipolitik i skolan. Gör han
det dock, knorras det väl på sina håll — men den demokratiska
staten är tolerant. Veterligen har ingen avskedats för dylika
förseelser, ej ens den på sin tid beryktade kommunistiske läraren i
Jukkasjärvi. Nationalsocialistiska och kommunistiska lärare
finnas väl även; om de någon gång finna det besvärligt att
klanderfritt ocli helhjärtat lära barnen, att den demokratiska stats- och
samhällsordningen är den bästa, förefaller det ursäktligt. Ty ur
nazistisk och kommunistisk synpunkt är vår skola ingenting annat
än en borgerlig propagandainrättning, alldeles som ur vanlig
svensk, engelsk eller fransk synpunkt skola och undervisning i
Ryssland, i Italien och i Tyskland är rena rama propagandan.
Detsamma gäller, mutatis mutandis, universiteten. I dessa de
högsta läro- ocli forskningsanstalterna i Västeuropa och (belt visst
med åtskilliga undantag) i Förenta Staterna, har verklig frihet i
forskning och framställning sedan länge varit rådande och är så
alltjämt. I diktaturerna ställes hela uppfostran i tjänst hos den
allsmäktiga staten. Mera behöver egentligen inte sägas. I
Kyss-land har universitetens likriktning på sedvanligt sätt
åstadkommits genom att den mot regimen motspänstiga eller blott
misstänkta intelligensen successivt utrotats eller skingrats. I Italien
krävdes inom kort av universitetsmännen en speciell
trohetsförklaring; alternativet var avsättning, förvisning eller flykt. I
Tyskland, vars professorskår redan under kejsartiden ocli
Weimarre-publiken ådagalagt stor förmåga av anpassning, har utvecklingen
gått jämförelsevis smärtfritt, påverkad bl. a. därav, att
universitetens studenter mycket tidigt och till mycket stor del voro vunna
för nationalsocialismen och sedan bidragit att påverka sina lärare.
Organisatoriskt och praktiskt äro universiteten nu så
statsbeja-kade någon kan begära.
Detsamma gäller skolan i diktaturländerna. Från tidigaste år
inpräglas i det uppväxande släktet, att Lenin, senare Stalin resp.
Mussolini resp. Hitler är fäderneslandets räddare ocli store man,
som obetingat skall tjänas, lydas och dyrkas. Till yttermera visso
omhändertages en stor del av ungdomen i särskilda organisationer
(någorlunda av scoutrörelsens typ), vilka — sit venia verbo -—
tjäna som söndagsskolor i respektive -ismer. Att hävda, att
uppfostran är partifärgad är alltså att säga allt för litet; den är helt
och hållet och in i minsta detalj underordnad statens intressen. I
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
