Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Thermænius
Ryssland är det så beställt, att menig man och hans barn
erhålla en ytterst obetydlig kunskap om de faktiska förhållandena
i västerlandet. I Tyskland och Italien går det naturligtvis inte så
långt. Det förbjuder sunda förnuftet och det geografiska läget.
Men den metodiska weltansckaulige Schulung, som där på alla
stadier bedrives, åstadkommer dock åtminstone en ansats till en
inom sig sluten kultur, i mångt och mycket avvisande mot den,
som vi åtminstone med någon rätt anse föreligga som en
gemensam västeuropeisk kultur.
Själva fullkomningen och krönet av det tyska
undervisningsväsendet, utexperimenterad och förd ut i världen först ganska
nyligen, är den metodiska uppfostran av ett ledareskikt, som
under växelverkan mellan skola, partiorganisation och
universitet äger rum i de s. k. ordensborgarna. Att närmare ingå på
dessa ting är här icke möjligt. Blott i förbigående skall noteras,
att dessa blivande ledare ingalunda hållas inspärrade inom
Tysklands gränser; i deras utbildning ingår obligatoriskt en icke
alltför kort studievistelse i främmande land.
I Dr Joseph Goebbels, den tyske rikspropagandaministerns, som
dagbok skrivna revolutionshistoria Vom Kaiserhof zur
Reichs-kanzlei läser man under den 3 februari 1933 — alltså några dagar
efter nationalsocialismens makttillträde — följande satser. »Jag
genomdiskuterar utförligt med Ledaren den nu börjande
valkampanjen. Nu är det lätt att föra striden, ty vi kunna för vår
räkning ta i anspråk alla statens medel. Radion och pressen stå till
vårt förfogande. Yi skola utföra ett mästerverk av agitation.
Naturligtvis fattas denna gång ej heller pengar.»
Och en vecka senare, den 10 februari: »Jag har i kväll genom
telefonsamtal med de olika distrikten fått veta, att talet [av
rikskansler Hitler] även genom högtalaren hade en enorm verkan.
Högtalaren är ett instrument för masspropaganda, som man i sin
verksamhet i dag ännu icke tillräckligt kan uppskatta. I varje
fall lia våra motståndare ej förstått att begagna den. Så mycket
bättre måste vi lära att ta den i bruk.»
Det skulle knappast behövas mer än dessa båda citat för att
klargöra radions betydelse som integrerande del av den nutida
»tredje statsmakten». Blott några ord om det självklara
förhållandet, att radion är den lättast centraliserade formen av
propaganda, och det om möjligt ännu mer triviala påståendet, att dik-
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
