Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Thermænius
muntras. Böcker av olämplig tendens kunna förbjudas och lia på
vissa håll åtminstone symboliskt utrotats. I Ryssland med dess
tvära omkastningar har man i ty fall haft mångahanda
besvärlig-ligheter. Det som är 100-procentigt renlärigt ena dagen är den
andra ett livsfarligt kätteri. Konsekvenserna — t. ex. att vissa
partier av den stora officiella encyklopedien måst makuleras — te
sig åtminstone på betryggande avstånd som tämligen löjliga.
Filmens och teaterns verksamhet, som särskilt i Tyskland resp.
Ryssland uppmärksammas och understödes, ställes mer eller mindre
öppet och ofta mycket skickligt i de egna lärornas tjänst.
Frågan om propagandan — inriktad på vuxna människor, vilka
förutsättas kunna mottaga och uppfatta intryck av det talade och
skrivna ordet — vidgar sig emellertid självfallet till frågan om
de nya generationernas uppfostran, till en fråga om skola och
uni-ATersitet, om läro- och forskningsfrihet. Gott och väl att nazismen
vid maktövertagandet understöddes av 52 % av tyska folket ocli
omedelbart satte igång med att vinna, samt, som var och en i dag
vet, genom en lika skicklig som hänsynslös propaganda och genom
de uppnådda resultaten av sitt regemente verkligen också vunnit
de allra flesta av de återstående 48 procenten. Väl så viktigt,
betraktat på längre sikt, var och är problemet att vinna ungdomen.
Hur det skulle lösas var i princip klart, och exempel att följa
funnos: Ryssland ocli Italien. Om man närmare ser efter, skall man
finna, att de dessutom existera även på annat håll, nämligen i alla
stater i alla tider.
I de nutida demokratiskt styrda staterna råder principiellt
lärofrihet från ovan och ända ned. Men särskilt i botten är det som
det kan med principens tillämpning; ja man kan säga att frihetens
grundsats bredvid sig finner en annan som strängare tillgodoses:
skolan skall vara statsbejakande eller samhällsbevarande. I
U. S. A. ställes skolan exempelvis direkt i tjänst hos en stat, som
ur en viss synpunkt kallats the melting pot, den smältdegel, ur
vilken barn av vitt skilda raser skola komma som helstöpta,
chauvinistiska U. S.-amerikaner. Men man behöver inte gå över
ån efter vatten. Vår skola skall vara och är i allt väsentligt
politiskt neutral. Men den skall hålla på det bestående, sådant det
i vart ögonblick under den långsamt försiggående sociala och
politiska evolutionen är beskaffat. En lärare, som är högerman,
folkpartist, bondeförbundare eller socialdemokrat uppfattas i sko-
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
