Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Old good Baldwin. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Inom utrikespolitiken har Baldwins roll varit mera omstridd.
Åtminstone tidvis synes han i mindre grad än andra premiers ha velat
bestämma även över utrikespolitiken. Ostridigt har Englands roll i
världspolitiken efter kriget varit mindre dominerande än tidigare;
men har denna nedgång efter alla omvälvningar i världen varit
undviklig? Obestridligt har han i fråga om förhållandet till N.F.
och Frankrike ej följt någon alltigenom konsekvent linje. Hans
vacklan har tytts som en begränsning i hans politiska intuition.
Hans största nederlag, i Abessinienhistorien, faller också inom
utrikespolitiken; uteslutet är dock icke att framtiden skall bryta
»hans läppars försegling» och ge honom upprättelse. Hans
skadeståndsuppgörelse med U. S. A. 1922 och hans dröjsmål ett
decennium senare att låta England upprusta ha utlagts som brist på
förhandlingsskicklighet och på framsynthet. Sant är att England under
tio år fick dyrt betala de amerikanska krigslånen; sant är också att
England till följd av försvarets svaghet — och sina allierades
opålitlighet — led nederlag i Abessinienkonflikten. Men världen bör ej
glömma, att Baldwin i uppgörelsen med Amerika företrädde hedern
och i sin vägran att göra England till upprustningens pacemaker
företrädde freden; i vår tid med dess många brustna illusioner vore det
tragiskt, om allt skulle värderas efter den från varje ideal frigjorda
maktpolitikens måttstock. I två hänseenden har Baldwin oomtvistligt
personligen satt sin prägel på Englands utrikespolitik. Han har
realiserat Joe Chamberlains dröm om preferens inom imperiet, och genom
att insätta hela sin auktoritet nedslog ban motståndet mot sir Samuel
Hoares Indienreform. Betydelsen av preferensen för
sammanhållningen mellan moderlandet och dominions står höjd över diskussion;
först en framtid kan döma, om den försonliga hållningen mot Indien
varit en akt av klokhet.
Baldwins kanske allra största historiska mission har varit att i den
klassiska parlamentarismens hemland restaurera politikens moraliska
halt. De fördomsfria metoder, som Lloyd George trots sin
oförlik-liga insats under kriget tillämpade, höllo på att stå politikens
anseende dyrt. Engelsmännen voro trötta på den walesiske trollkarlens
illusionistiska konster; de önskade redbarheten och ärligheten
tillbaka. Baldwin har förkroppsligat dessa egenskaper och därigenom
bättre träffat den engelska folkmentaliteten. Under de sista årens
kris för demokratien har Baldwins personlighet trots sin
begränsning varit en mäktig symbol för det oersättliga i det fria statsskicket.
Hans namn har i en brytningstid verkat avspännande och dämpande
på de politiska striderna. Och som talesmannen för »common sense»
har han, med sitt metodistiska möderne, varit något av en
samhälls-moralist, en predikare. När lian stod på höjdpunkten, vid
kuiiga-avsättningen, sammanlöpte denna hans moralism med hans andra
stora patos, hans brittiska imperialism, till en obetvinglig harmoni.
Elis Håstad.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
