Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Old good Baldwin. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
tens förpliktelser. Utan att dessa uppfattningar fått prägla den
moderna engelska högerns verksamhet ocli göra den »framstegsvänlig»
hade dess nuvarande breda förankring i folkdjupet aldrig gärna varit
tänkbar. Vilka misstag man än förebrått Baldwin, den egenskapen
kan han dock ej berövas, att ha varit den ende högerledare i
västerlandet efter kriget, som under en följd av år ocli under ständigt
växande tillit förmått att samla en folkmajoritet. De politiska
este-terna må finna skönhetsfläckar i denna prestation, men — en
prestation är och förblir det!
Baldwin har gått igenom många förödmjukelser. Sällan torde en
engelsk politiker så många gånger ha dödförklarats. Åter och åter har
han dock rest sig, vinnande nya segrar och nya anhängare. Strängt
taget har han under de sista femton åren ständigt fått slå sig fram,
ej utan en inneboende självmedvetenhet och med en förbluffande
»punch» i slagen, t. ex. mot tidningslorderna, vilkas »draksådd» han
oskadliggjort. Han fick 1924 efter sitt misslyckande med den första
underhusupplösningen favören att göra ett nytt försök — det är sällan,
yttrade ban anspråkslöst, som en man får sin andra chans — men
sedan dess har han ej mindre än andra politiker fått vara sin egen
lyckas smed. När han någon gång gjort avbön, såsom vid
Hoare-Lavalkriseii 1935, lia många däri sett uteslutande ett tecken på
svaghet. I grund ocli botten har Baldwin vid sina motgångar visat sin
mänskliga storhet, ty han har emot politikernas vana ej dragit sig
för att visa sig ödmjuk. I hans plikttrohet och lojalitet har detta varit
ett manligt drag, liksom ett sant demokratiskt. De personer, som från
demokratiska utgångspunkter hysa förakt för diktatorstyper, borde
vara de sista att ringakta just det demokratiska sinnelaget hos
Baldwin, vilken visserligen i åtskilliga frågor tämligen suveränt torde ha
dikterat politiken men ändock låtit det tidigare ganska vanmäktiga
parlamentet komma till en något större rätt.
Säkerligen har Baldwin i sin demokratism uppfattat sig själv både
som folkets ledare och som dess tjänare. Hans ärlighet mot väljarna
alltifrån hans första premiertid har måst stärka förtroendet till
honom som den verklige gentlemannen bland politikerna. Vetskapen
härom kunde också medge honom att nyligen genomföra det stora
upprustningsprogrammet utan att dessförinnan fråga väljarna. Right
or wrong — men Englands styrka utåt ville han ej vedervåga genom
att kasta ut försvaret i valstriden. Den absolution, han genast fick,
vittnar bäst om makten inför opinionen av hans personlighet. Den
vittnar även om de faktiska restriktioner, som man av realpolitiska
skäl anser folkrättigheterna böra underkastas i Magna Chartas land.
Inrikespolitiskt har Baldwin lyckats bäst, även om han ej förmått
att helt lösa arbetslöshetsfrågan. Han har varit med om saneringen
av Englands finanser efter Labours fiasko, han har medverkat vid
jordbrukets reorgaiiisering och till rationaliseringen av kolgruvorna,
ban skapade respekt för samhällsauktoriteten vid generalstrejken 1926
och vid stiftandet av den ganska stränga fackföreningslagen, och han
genomdrev »flappers vote», många andra reformer att förtiga.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
