Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Fabriksockuperingarna i U. S. A. Av Alfred Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
parterna i anseende till de industriella relationerna» — icke blott är
en arbetarnas fördel utan även deras solklara rätt!
När ockuperingsstrejkerna spritt sig som värst och till slut antagit
karaktären av en social farsot, började emellertid CIO:s ledare själva
tveka inför det nya vapnets användning. Deras auktoritet blev
skamfilad, när »sit-downs» tillgrepos emot deras order även vid en hel de]
småföretag, vilka polisen utan större svårighet rensade från
ockupanter. Trots den vid General Motors ingångna freden bröts den av
arbetarna vid några fabriker i Flint, som åter blevo besatta. Det
lyckades dock inom kort Jolin Lewis’ män att stoppa denna desperata
aktion, som. starkt bidrog till allmänhetens begynnande reaktion mot
den nya strejktaktiken. När guvernören i Michigan, Frank Murphy,
vilken under månader icke hade annat att göra än att söka mäkla fred
i ockuperingsstrejkernas huvudstad, Detroit, en gång vandrade
genom en besatt fabrik, igenkände han bland arbetarna en del figurer,
som han förut i egenskap av domare kommit i beröring med. En
undersökning visade, att elva f. d. fängelsekunder befunno sig bland
ockupanterna i fråga, oaktat de aldrig haft arbete vid fabriken. De
hade slagit sig på raeketeering — den speciellt amerikanska formen av
utpressning — och gjort sig till herrar i en fackförening, som de nu
använde för sitt nya hantverk. Samma metod av racketeers befanns
praktiserad även vid flera andra företag. I detta fall tvekade icke den
försiktige guvernören, som eljest vägrat låta polis och nationalgarde
angripa de stora fabrikernas ockupanter. Här förelåg, förklarade
han, »rena banditväldet», och polisen rensade omedelbart och
hänsynslöst de fabriker, som blivit föremål för racketeers intresse. När
allmänheten på ett omisskännligt sätt lade sina sympatier i dagen för
denna taktik, lät han en rad mindre företag, vilka också besatts, följa
med i det stora rensningssvepet.
Eljest skiftade taktiken mot ockupanterna i de olika staterna. Det
fanns några guvernörer, soin då fabriksbesättning kom till användning
i Detroit och visade de första tecknen till spridning över landet,
genast dekreterade, att de icke ett ögonblick tänkte tolerera den, utan
med alla tillgängliga medel skulle slå ned varje ockupering. På
sådana håll funno arbetarna också klokast att hålla sig på mattan. På
sina ställen stormade polisen de besatta fabrikerna med anlitande av
tårgas och andra moderna stridsmedel under blott mindre
blodsutgjutelse. Mot de stora bilfabrikerna i Michigan företogs dock aldrig
någon aktion trots domstolens utslag att de skulle utrymmas av
ockupanterna. De hade försatts i sådant försvarstillstånd, att tusentals
man av nationalgardet hade måst anlitas, och förlusterna skulle blivit
ansenliga på ömse sidor.
Den livliga diskussionen bland allmänheten om sit-downstrejkerna
gav helt naturligt snart eko i kongressen. Den framstående senatorn
Hiram Johnson från Kalifornien förkunnade i den höga församlingen,
att diktaturen lurade bakom besättandet av fabrikerna. En av
demokraternas främste, Hamilton Lewis från Illinois, var inne på samma
tema, då han höjde sitt varnande finger och utropade: »I det nuvarande
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
