Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Fabriksockuperingarna i U. S. A. Av Alfred Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
I det ögonblick ockuperingen av en stor fabrik börjar, träda en rad
förut organiserade kommitteer i arbete. De ha olika funktioner: att
hålla en slags polisuppsikt över fabriken, se till att sprit och andra
kontraband icke insmugglas, iakttaga upprätthållandet av
rökningsförbudet utom i tvättrummen, hålla uppsikt över eldsläcknings- oeh
de sanitära anordningarna, bestraffa överträdare av de utfärdade
orderna samt viktigast av allt ordna tillförseln av livsmedel och övriga
tillbehör. Utanför fabriksområdet äro även betydande skaror på sin
post, främst starka patruller för att hindra befarade attacker av polis
eller vakter samt hålla ingångarna fria. En stab av budbärare finns
också till hands för kontakten med strejkledningen i staden, för att
överbringa nyhetsmeddelanden till pressen samt ha förbindelser med
de firmor, som äro leverantörer till ockupanterna.
Av största betydelse är givetvis att hålla humöret uppe hos de
strejkande. Fackföreningarnas orkestrar spela, sångare uppträda, och olika
undervisningskurser igångsättas. Ibland givas också
biografföreställningar. Gymnastiken har sina bestämda timmar, och man övar
brottning och boxning samt spelar hockey, där tillfälle gives. Matcher i
ping-pong bruka anordnas, och kortspel praktiseras livligt. Radio och
grammofoner äro naturliga tillbehör till en ockuperad fabrik.
Högtalare äro uppsatta överallt, dels för att få fatt uti en speciell arbetare,
som hans anhöriga vilja träffa, eller för att samla hela styrkan på en
given punkt, ifall företagsledningen eller polisen förbereder en
åter-erövring. I Amerika måste en dylik eventualitet alltid tas med i
beräkningen, varför också ockupanterna ha ett speciellt
»försvarsdepartement». Detta har vidtagit alla tänkbara anstalter för att möta en
attack och därför utdelat alla de verktyg, som kunna användas vid
en försvarsstrid, byggt barrikader o. s. v. Fackföreningsledningen
brukar i regel sända till fabriken personer, som härvidlag ha vissa
militära kunskaper. Det är därför inte underligt, att polis och
nationalgarde haft att utstå svåra bataljer, när de — som åtskilliga gånger
förekommit — fått order att rensa ett ockuperat företag. Det är
självklart, att hela denna sit-down-teknik på förhand omsorgsfullt
utarbetats och inövats i fackföreningarnas högkvarter. Något försök att
hålla fabrikerna i gång har aldrig gjorts i olikhet med vad de
italienska kommunisterna praktiserade, då de besatte en del industrier i
Norditalien före Mussolinis marsch mot Rom 1922.
Som arbetsgivaren ser saken, är ockuperingen helt naturligt ett
klart lagbrott, medan arbetarna — utan att direkt förneka detta —
göra gällande, att etiska och moraliska skäl tillåta användandet av
en medgiven illegal taktik. Ändamålet helgar medlen, mena de. Om
de strejkande lyckas höja lönerna, minska arbetstiden och tilltvinga
sig föreningsrätten, så äro dessa mänskliga rättigheter enligt deras
förmenande av sådan betydelse för individerna, att arbetsgivarens
äganderätt till fabriken får komma i andra rummet. Man har f. ö.
också sett kända jurister, som efter långa utredningar lyckats nå
därhän, att ockuperingen — »så länge den ej sker med våld eller bedrägeri
utan i den goda avsikten att justera meningsskiljaktigheter mellan
373
27 — 37335. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
