Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Léon Blum (— personen). Försök till en karakteristik. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÉON BLUM
FÖRSÖK TILL EN KARAKTERISTIK
Av socialrådet GUNNAR LÖWEGREN, Paris
Lång, hög, smärt, är Léon Blum lätt att urskilja i en fransk
folkförsamling. Rörlig, väl och proportionerligt byggd, skulle han
som kung Albert av Belgien på avstånd lätt kunna tagas för en
sportsman. Men på närmare håll och då man mött hans
eftertänksamma blick och iakttagit de en aning förlästa dragen bakom
pincenéen, gör han snarare intryck av en grubblare, som med
förkärlek sökt ensamheten i den böckernas stad, som bevakas av
Minervas fågel.
Han verkar ofta något kall. Med världsmannens urbana
distinktion och salongshabituéns lätthet att finna sig tillrätta i alla
situationer och sällskapskretsar förenar han nämligen ett drag av
»noli me tangere». I mindre påfallande grad än hos Tardieu, men
stundtals likväl fullt påtagligt förmärker man därefter hos honom
en självsäkerhet, som tangerar översitteri, desslikes ett visst
förakt för dem som icke tillhöra hans egen åsiktsvärld. Själv
besjälad av den intellektuelles generösa osjälviskhet, har Léon Blum
en benägenhet att misstänka ärligheten hos sina motståndare.
Passionerad som en schackspelare för skickliga och oförmodade
drag, övad taktiker, övervakar han noga vad hans motspelare
åtgöra och anar bakom varje deras rörelse ett försåt. Uppfostrad
uti Paris’ kosmopolitiska köpmansvärld, sedan fyrtio år härdad i
politiska franska partistrider, sedan snart tjugo uti
kammarkorridorernas skämda atmosfär av personintriger, har det hos honom
övergått till en självbevarelsedrift att icke tro på ärligheten i sina
motståndares avsikter. Endast på så sätt låter det sig förklara,
att denne behärskade och urbane orator, som på folkmöten alltid
vet att bevara sin kallblodighet och noggrant undviker överord
eller demagogiska fraser, en gång i deputeradekammaren lät
undfalla sig det oförsiktiga yttrandet, att han och hans partivänner
betraktade sina politiska fiender med hat. Men även när hans
attacker äro som häftigast, utstrålar han en osökt nobless och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0335.html
