Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religionslärare med större utsikt till framgång kunde äga rum
vid teologiska fakulteten av Åbo akademi, då man under inga
förhållanden kunde hoppas på fullständig teologisk undervisning i
Helsingfors. Men med regeringen Kivimäkis definitiva beslut att
icke före valen 1936 framlägga ny proposition i universitetsfrågan
brast den sista bryggan.
De senaste skedena torde vara allmänt kända. Regeringen
Kallio utarbetade ett förslag, enligt vilket den svenska
undervisningen skulle förvandlas till en ömklig relikt på högst ett tiotal
lärostolar, men det sopades undan genom presidentvalet och den
därpå följande alliansen mellan socialdemokrater och agrarer.
Det, som hade kunnat genomdrivas, så länge socialisterna icke
voro ett regeringsparti, blev nu ogenomförbart. Kompromissen
mellan de båda starkaste regeringspartierna framfödde en lag,
som fastställde de svenska professurernas antal till högst 15. Två
fakulteter, den teologiska och den agrikultur-forstvetenskapliga,
skola helt förfinskas, den medicinska får två svenska professurer,
den juridiska tre och den filosofiska, fördelad på tvenne stora
sektioner, summa tio. Den farmaceutiska, odontologiska och
gymnastiska undervisningen blir helt och hållet finsk. Svenskspråkiga
studenter ha rätt att vid övningar, tentamina och prov använda
sitt modersmål. Om man bortser från den teologiska
undervisningen, kan Åbo akademi icke skänka någon ersättning för det
förlorade, ty där finnes varken en medicinsk, en juridisk eller en
agrikultur-forstvetenskaplig fakultet. Linjedelningen är
uppgiven; de svenska professorerna ha ingen möjlighet att såsom
korporation arbeta för främjandet av de tillbakaträngda
kulturintressen de representera. Och medan antalet finska lärostolar
när som helst kan ökas inom budgetens ram, är den svenska
undervisningen maximalt begränsad genom lagstiftning och kan
sålunda icke utan lagändring utvidgas.
Denna strypningspolitik mot den svenskspråkiga vetenskapliga
kulturen i Finland kommer att göra sina verkningar förnimbara
långt utanför de akademiska kretsarna. Men inte heller för den
finska majoriteten äro utsikterna lysande: universitetslagen av
år 1937 är ett steg mot språklig och kulturell isolering. Den är
ett svart blad i Finlands kulturhistoria. Och grundlagsbrottets
skugga vilar över landet. Man har sålt fred och förtroende
för ett pris, motsvarande ett halvt dussin professorslöner, och
intet enda parti i landet är verkligt tillfreds med resultatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
